Aftonbladet – 19 januari 1867, sida 2

mer, utöfva följande yrken, nemligen: Reimersolms aktiebolags styrelse, bestående af grossandlarne A. Mändheim och Th. Johns samt andlanden J. B. P. Petersen, att dnrfva yllekorderojsfabrik, och grosshandlaren W. J ijerson att drifva fabrik för fransning af sidenukar. — De illustrerade tidningarne. Ny Iilustreid Tidning för i dag innehåller: Marianne Ehrentröm, född Pollet (med porträtt). Vetenskaplig fversigt, IV: Astronomiens lärdom om jordens orntid och framtid. Ahus,,af Sixten Wird (med vå planscher: Bilder från Åhus, af A. T. G., 2. Två operamaskerader, skizz af C. L. 1. stockholmska , vinterbilder af K. A Ekvall: 3arnens kälkbacke vid Carl XII:s torg (plansch). venska folkdrägter och grupper, afsedda för venska väggen i verldsexpositionspalatset (med Blansch: Grupp från Lappland, tecknad af G. Janet). Bref från Finland. Svenska konstminven, 12. (med plansch). Teater och musik. Srönika. Hvarjehanda. Schack. Rebus. Illustrerad Tidning (den gamla) för dasen innehåller: Gavarni, med porträtt. Beatrice Cenci (slutet). En blick i framtiden. Operanaskeraden den 12 Januari, med plansch. Liten qönika. Hvarjehanda. — Btadsfullmäktige i Sköfde ha återvalt till ordförande auditören Alfred Grenander och till ige ordfö ande regementsskrifvaren kapten K. gala. — sjöfarten. Från Göteborg skrefs iförår: ; Öfverenskommelse har träffats om rännans öppnande å revieret medelst sågning från iskanten vid Elfsborg till staden mot en summa af 350 rdr, deraf ena hälften skall betalas af ångaren James Southern och den andra af befraktaren. Arbetet börjades i dag och tros kunna fullbordas inom 3 dagar. Nämnde ångare skall här in. taga last af nära 11,000 tunnor hafre. — Också en skattetitel. Under denva rubrik läser man i tidningen Förposten: Under sistförflutna höst har bland Majornas fredliga invånare plötsligen uppträdt en splitterny skatteuppbördsman, hvilken gjort talrika besök hos de resan förut af utskylder tillräckligt betungade husegarne. Ifrågavarande uppbördsman — en ståtlig karl, säges det — har vid dessa tillfällen vanligen visat sig i en grann uniform med svärd vid sidan ; och har man tillsport honom hvem han är, har man — mångenstädes till stor förskräckelse -— fått veta, att det varit ortens skarprättare, man haft framför sig. Hvad har väl denne kunnat vilja hos de fredliga menniskorna? Jo, han har gått ikring och tagit upp sinlön. Och huru stor skall den vara? Sex styfver för hvar rykande skorsten? och we skilling för hvarje hushåll, säges det. Och detta skall ban sjelf i egen person upp: bära? Ja; ty han får icke skicka någon annan — heter det; — han skall gå sjelf, så att folket får lära känna honom.? En mycket nödvändig sak, i fall vi nemligen lefde i Kristian den omildes eller nionde Carls dagar — men i vår tid... hvad säger ni om slikt? Emellertid har den ovanhge gästen ej af alla blifvit sedd med oblida ögon, och isynnerhet lärer det täcka könet ha funnit honom i sitt tycke. Som ett bevis härpå anföres, att en enka på Meajberget förklarat, det hon gerna skulle ha betalt, ?om det varit en gång till så mycket, för han var så vacker?. Men det stora flertalet har dock tagit saken annorlunda, och mången enfuldig stackare har trott det vara belagdt med lifsstraft att icke betala den begärda tributen samt bäfvande aflemnat densamma. Och är det någon som icke kunnat det, har den troligen sedermera kännt efter, om hufvudet sutit qvar pi sin hals. Om, såsom vi taga för gifvet, någon föråldrad förordning fifmes, som säger, att skarprättaren skall på ofvanbeskrifne sätt aflönas, så är det högst märkvärdigt, att icke antingen nämnde tjensteman sjelf eller någon af våra lagstiftare söker en ändring deruti. Dock — det är att hoppas att riksdagen snart skall bringa saken derhän, att inga skarprät tare vidare behöfvas och att de nu befintlige sålunda inom kort blifva tjenstemän på indrag ningsstat..