Aftonbladet – 19 januari 1867, sida 2

betjent kom bem halfrusig; dagen derpå erhöll han tre månaders lön ech blef oåterkalleligen bortkörd. . De öfriga, femtio till antalet, från och med kuskar och kockar, stalldrängar och betjenter, funno huset godt och lade denna lexa på minnet, Grefve de Warrens var anställd vid beskickningen från ett af de telrika tyska furdendömena, och tycktes vara Knappt trettio år. Han var begåfvad med en nästan qvinlig skönhet, egde en underbar skicklighet ialla slags kroppsoch vapenöfningar, visade en oklanderlig elegans, och alla salonger öppnades för honom redan första dagen efter hans ankomst. Grefven va: en outtröttlig turist och hans lif förflöt under beständiga resor i alla delar af jordklotet. Hen så att säga endast snuddade vid Frankrike. Fiera gånger hade man sett honom efter koappi fyra eller fera dagars vistande i sitt hotell försvinna under hela månader utan att någon, med undaatag af hans intendent, visste hvart mean gkulle adressera den mängd bref, som hvarje morgon anlände till honom. Och denne intendent, om han egde förmåga att tala, så egde han dock ännu större förmåga att ga. För första g ngen sedan han kom i besittning af hotellet, bade denua mystiska ersonlighet bott der under tre månader och ingenting antydde att han ämnade snari begifva sig derifrån. Vom. Han inträffade helt oförmodadt en aftoni December 1846, flyttade in och började lefva bemma, liksom han icke hade gjort ancorInnda under tio är, och med undantag af fem eller sex små utflykter fill rågra egenomar deh slött, söm in ndanten i hans