DE OSYNLIGA I PARIS. ) AF GUSTAVE AIMARD. Öfversättning. FÖRSTA DELEN. Hon gjorde korsteckn t och steg upp på balustraden. En kraftig hand fattade uti henne och drog henne tillbaka. Hon föll på knä på bron. Nis, ropade hon med en ton af obe. skriflig förskräckelse i det hon igenkände mannen som gifvit tecken att bestjäla henne. Nils Dåliga mor, svarade en stadig och vördnadsbjudande röst. Dålig mor! ... jag!...s cHvad är det då för en Gud som tillåter en mor att döda sitt barn?4 Oh! mitt barn! mitt älskade barn !4 De alltför länge bämmade tårarna fingo omsider fritt lopp. Grått, återtog den okände, gråt och ångra er. om lyfte upp hufvudet och betraktade honom skarpt och forskande. cCHvem är ni, frågade hon derpå. Hvad vill ni mig? Jag är er vän... jag vill ha ert barn. Mitt barn!... Ahl! utbrast hon i höjden af sin förtviflan, nyss stal man mitt bröd .. sJ.SeA. Binir 11—13, 15.