STOCEHOLM don 19 Jan. Riksdagens högtidliga öppnande hari dag egt rum. Som förut varit öfligt, föregicks eeremonien på rikssalen af gudstjenstiStorkyrkan, hvilken bivistades af konungen och riksdagens ledamöter. Den förr brukliga processionen till och från kyrkan var äfven nu inställd, och konungen färdades dit och derifrån i vagn. Predikan hölls af pastor primarius dr Fallenius. Predikanten tog till ingångsspråk Mathei frangelium 7 kap. 24 och 26 verserna, hvilka a: Hvar och en som hörer dessa mina ord och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg, och hvar och en som bör af mig dessa ord och icke gör derefter, han liknas vid en fåvitsk man som byggde sitt hus på sanden?. Till text valde predikanten Pauli förra bref till de Chorinther 3 kap, 11, 12 och 13 verserna. Ämnet utgjorde: ?Jesus Kristus och hans ord den enda grundvalen för en sann och välsignad samhällsbyggnad.? Detta ämne utvecklades af predikanten, som hufvudsakligen höll sig till Andens rike, och endast med några få ord berörde det menskliga samhället, samt slutligen i en bön nedkallade välsignelse öfver den nya riksförsamlingen och dess arbeten. Till epistel togs Epheserbrefvets -2 kap. 19—22 verser, och till evangelium Mathei 2 kap. 42 vers. Till graduaipsalm hade valts n:r 385, v. 6 och 7 och till slutpsalm 443, v. 4. Altartjensten förrättades af hofpredikanterna Anjou och Widen. Efter gudstjenstens slut begåfvo sig de båda kamrarnes ledamöter till rikssalen, dit äfven den kungliga processionen företrädd af drabanter, pager och härolder efter en stund anlände. Man såg der svenska och norska statsrådets ledamöter, högsta domstolens 1edamöter, serafimerriddarne, justitiekanslern justitieombudsmannen, hofstaten, konungens stab, rikshärolden, hertigarne af Östergötland och Dalarne, klädda i furstliga mantlar och kronor, samt slutligen konungen, bärande krona, mantel och spira, samt omgifven af justitiestatsministern, norska statsministrarne samt sin stora vakt. Sedan konungen intagit sin plats på tronen, framträdde riksmarskalken och äskade ljud, hvarefter konungen med kraftig stämma höll följande tal till riksdagens ledamöter: Godo Herrar och Svenske Män! Med gemensam bön om den Allsmäktiges nåd och välsignelse hafva vi invigt det nya tidskifte, hvaruti vårt fosterland inträder med en föryngrad form för sin urgamla frihet. Samma bön stiger ur djupet af Mitt hjerta med den helsning Jag gifver Eder, Gode Herrar och Svenske män, då I nu för första gången ären församlade för att, såsom Svenska folkets ombud, öfvertaga det ansvarsfulla kall, som af Rikets Ständer under århundraden varit fyldt. Viss, att I sjelfve ären genomträngda af känslan utaf den betydelse för framtiden de första stegen på Eder bana måste innebära, uttalar Jag Min förtröstan, att I under arbetet för samhällets utveckling i den riktning tiden kräfver, skolen varsamt framgå emot målet, med bevarande af det goda vi från fädren ärft. Omsorgsfullt bibehållande den vänskapliga ställning, hvaruti Jag oafbrutet stått till alla främmande makter, och utan önskan att deltaga i lösningen af de tvistefrågor, som upprört eller hota att uppröra andra delar af Europa, eger Jag grundade förhoppningar, att de förenade rikena, på alla sidor omslutna af naturliga gränser, skola fortfarande få åtnjuta fredens välsignelser. Tilldragelser, som vi nyligen bevitts nat hafva emellertid varnande framhållit den af förgångna tiders erfarenhet bekräftade lärdom, att vi för uppehållandet af vårt sjelfbestånd böra, näst Gud, i främsta rummet lita på oss sjelfva och våra egna krafter. Till dess den plan för landtförsvarets ordnande, hvilen vid sednaste riksdag framlades, hunnit, med anledning af Rikets Ständers utlåtande deröfver, omarbetas, är för stärkandet af våra försvarskrafter ingenting angelägnate än krigsmaktens förseende med skjutvapen af förbättrad beskaffenhet. Med öfvrertygelse, att nationen är beredvillig att för detta ändamål underkasta sig nödvändiga uppoffringar, har Jag icke tvekat att af Eder begära betydliga anslag till anskaffande af nya gevär, oaktadt medel dertill måste genom ökad beskattning beredas. I öfrigt har Jag, i den framställning angående statsverkets tillstånd och behof, som enligt grundlagens föreskrift i dag till Eder öfverlemnas, ansett den största sparsamhet böra iakttagas. Af ven i fråga om våra jernvägsbyggnader, har Jag, med afseende å den nuvarande ställningen, trott arbetena under den närmaste framtiden böra inskränkas till fortsättningen af den stambana, som skall närmare sammanknyta de båda brödrafolken med hvarandra. Te la RA om RA RK