Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 2

IV, Hvyarest man finner att ieke alla menniskor roa sig under karnevalen. Hela Paris firar högtid. Mer än någon annan del af staden del:ager skolqvarteret i den allmänna glädjen. Värdshusen vid hörnen af gatorna de la Cite, de la Harpe och Saint-Jacques äro öfvertyllda af gäster. Vid de yttre boulevarderna ljuder öfverallt musiken från de publika balerna och lockar oupp hörligen nya skaror af dansörer, som skynda dit mer än lofligt berusade. Det är ungdomen som rasar ut, det är söner af hederliga landtbor, hvilka skrapa ibop alla sina tillgångar för att .åta sina barn studera lagfarenhet eller medicin. Ser ni den der vilden med tuppfjädrarne och den ovanliga näsan? Han skall en dag bli de parisiska domstolarnes örn, kenske till och med en af oppositionens åskor på vår politiska tribun. Misstog er icke på den der Soulouque med dancöskjol.n, hvars epåletter äro gjorda af rofvor och kålrötter, skickligt fästade på hvarandra; om tjugu är skall ni i hans vård anförtro er hustrus, edra barns lift Detta feberaktiga och oordentliga lif räcker fyra eller fem år. Sedan kommer glas ögonens och de respektabla polisongernas tid. Farväl då förtjuserskor, både blonda och brunetta, farväl då med de spetsiga till öronen uppstrukna mustacherna, det yfvigt fladdrande och lockiga håret! Farväl då med våren, hoppet och glädjen! Då kommer verlden 033 till mötes med hakan djupt nedborrad i halsduken och säzer: Sat prata biberunt... Nog med dårskaper. mina vänner; inga skrattsalvor. inga illusioner mera! Nu kommer verklighetens, ärelystnadens, siurighetens tid. Glöm att ni har ett hjerta: