Aftonbladet – 18 januari 1867, sida 2

Poting?, hvars användande kan medföra en mindre nations undergång, om derpå dess kustförsvar grundas. Förhållandet är visserligen icke detsamma för en öfverlägsen makt, som har ostörd besittning af det kringliggande hafvet, och som, alla andra fördelar oberäknade, kan anfalla när han är bäst beredd och vid den tjenligaste tiden. Den svagare anfallna makten, deremot, måste oupphörlig! bevaka hotade positioner och derunder uppbränna det obetydliga kolförråd, som en bepansrad, tungt bestyckad och maskinbelastad kanonbäåt kan före. Fienden, som är i tillfälle beräkna nästan på timmen huru länge kolförrådet varar, kan manövrera, tills det kritiska ögonblicket är inne och då anfalla den redlösa kanonbåten, hvilken, oförmögen att intaga tillbörlig position, faller i fiendens händer, emedan konstruktören — förbjuden att ?kasta åsido tidehvarfvets största uppfinning? — icke hade beredt nödiga medel för användandet af svenska senor attverkställa hvad bristen på engelska stenkol för tillfället gör omöjligt. Insändaren af den ifrågavarande kritiken inser utan tvifvel, vid ett mera moget betänkande öfver de svårigheter, som under krig med en öfverlägsen fiende i många fall gör anskaffandet af kol omöjligt, oriktigheten af det påstående, att en kanonbåt är oberoende och rörlig?, derför att den är försedd med ångmaskin. Hade han en tillbörhg kännedom om de nästan gränslösa svårigheterna under amerikanska kriget att anskaffa och ha kol till hands på alla behöfliga ställen — och detta oaktadt en otalig transportflotta, med den stora fördelen att man egde full besittning af sjön — så vore hans begrepp i afseende på ?rörlighet utan tvi:vel nu icke hvad hans kritik ådagalägger. Hade han dessutom varit i tillfälle att se huru vid alla möjliga tillfällen pansarfartygen bogserades, emedan man fann detta förmånligare än att på kusten riskera öppnandet af däckluckorna att fylla de törnda kol-lårarne, så hade han icke så strängt fördömt handkrafts-systemet, derför att de kq kl ke te sl sl fö or at ftp. ot R ER bogsering är nödig för större afstånd. Hvad : det obetänksamma yttrandet angär, attpropellerns omvridande är galerslafsarbete, så har insändaren säkert allaredan insett sitt misstag. Resultatet af propellerns rörelse är ju att gifva båten och kanonen den fördelaktigaste position för att förstöra fiendens fartyg. Kan sådant arbete anses vanhedrande — är det förfäande??Hvilken svensk finnes, som, då nationens sjelfständighet är i fara, icke skulle anse det fören heder. att intaga en plats på roddarbänken! Ingalunda är det mening:n att i fredliga tider trötta manskapet med färder, ?odrägliga och långeamma?, utåt de vidsträckta skärgårdarne. Tillräcklig öfning att lära huru propellermekanismen, båten och kanonen böra skötas, detta allena är nödigt. Rörande tornets styrka, så medgifves gerna att insänderens kritik vore rättvis, om båten ej kunde bära ett torn med baksidan lika stark som fronten. Förhållandet är, att med fullt ammunitionsförråd etc. ete. ombord, så ligger ej skrofvet tillräckligt djupt för strid. Ytterligare 50,000 skålpund fordras för detta ändamål, hvilket är mera än vigten af de plåtar, som äro nö diga att göra baksidan af tornet lika tjock som framsidan. Upplysningsvis må nämnas, att jag ännu icke inlemnat till sjöförsvarsdepartementet detaljritningen ar tor net. Äfvenledes att ändamålet med baksi dans förtunning, å den öfversända ritningen, är att visa huru för beeparings skull vigten ksn förmiaskas. Konstruktionen är för öfrigt sådan, att både torn och styrhus Ikunna förstärkas med nya plåtar när man beha ar. Felaktiga beräkningar rörande kraft ch hastighet ligga utan tvifvel till grund för insändarens påstående, att ?under litet motsqvalp? kanonbåten skulle gå baklänges?. Den, som känner att fortI skaffningskraften är öfver 800 apan och besinnar att den lilla båten ligger knappast en fot öfver vattnet, förstir att den icke kan kastas baklänges af litet motsqvalp. Skulle i närheten af kusten storm uppstå, så anlitas ankaret: ett tillförlitligt medel att hindra den befarade färden baklänges. lInsändarens missnöje med den nya kanonI båten: derför att, ?Segrar man i striden, så Jkan man på grund af fartygens långsamhet Jej fullfölja segern? visar tydligen att han . icke rätt uppfattar det nya sjökrigssystemet. Med seger i strid mellan pansarfortyg menag, att man sänker sin motståndare el: I ler förstör hans rörelseförmåga. Uti intetdera fallet har den senfärdiga kanonbåtens I segrande befälhafvare skäl att knota öfver bristande snabbhet. . Och skulle motstånI daren vara för stark att såras eller sänkas, b d Å så har man ju intet skäl att beklaga sin oförmåga att förfölja. Insändarens ylftrande om förhuggningar, rörskansningar?, befästa positioner?, Pstarka befästa stödpunkter? m. m. hör ej till ämnet. Sverge vore i sanning att be klaga, om försvaret af de vidsträckta kugterna fordrade sådana oerhördt dyra anläggningar. Det är lyckligt för värt land att monitoren och pansarbåten hafva afskaffat sådana kostsamma medel att bevara vårt oberoende. Ehuru författaren af den ifrågav: rande kritiken helt och hållet lemnat kostnaden ur sigte, så tillåter jag mig dock påminna honom, alt nationens tillgångar äro alldeles otillräckliga för en ångflottas bildande cch underhåll, talrik nog att kämpa mot t. ex. Ryssland, och att den föreslagna kanonbåten är så billig, att man nuw i Sverge kunRER. AR IV,