TEATER. Emile Augier synes ha satt såsom sin uppgift att i dramats form för samtiden framhälla en trogen spegel af dess skuggsidor och gröfsta lyten; hans Effrontes, gifven för sex är sedan, var det mest bekanta steget i denna riktning, sedan följdt af Giboyers son och Notarien Guerin, hvilka båda utan tvifvel äro mer fulländade än sin föregångare, Emellertid röjer redan denna hela arten af Augiers dramatiska skaplynne och är äfven derför intressantare, att dettas