Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 3

sHär är han!S ropade en annan domino, pekande på tvenne hyrvagnar, som i detsamma stannade midtför dem. En fjerde domino, som satt bredvid kusken på den främsta vagnen, skyndade ned, öppnade vagnsdörren och tjöd de tre balklädda att stiga upp. Det uppstod ett ögonblieks tvekan. Vi följa efter er, mina herrarX, yttrade en af de maskerade småleende. Man steg upp. De båda vagnarne rullade hastigt tätt efter hvarandra framåt Madeleinekyrkan. Efter tjugo minuters färd höll man stilla. Alla de åkand: stego ur vagnarne, utom den sist anlände, hvilken nöjde sig med att till en af sina vänner lemna en pistollåda och två par värjor, insvepta i ett fodral af grönt siden; Jag stannar, hviskade han i örat på den som tog emot vapnen; om de fyra första bli sårade, får den femte söka upp mig. tDet är öfverenskommet; men vi skola hoppas, utt vi icke komma att behöfva dig, svarade den andra med ett halft leexde. cMan kan icke veta; stå på er... den skurken har en hand af jern och skjuter som en mästare. Lycka till! De båda vagnarne hade stannat midt på en obebyggd plats, öfversållad med stenar, tegel, bjelkar och allehanda byggnadsmaterialier, i qvarteret Beaujon, som just vid denna tid började bebyggas. Här skall ingen störa oss, sade den första dominon. Det är allt hvad jag begärX, svarade den af de svartklädde, som syntes mest intresserad af saken. De sex männen fördjupade sig i en halffärdig byggnad. Den siste satte tillbaka