Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 2

Machurz3 skylt, och den gamla marar Isträckte ut sin hals och sökte med ögoner iölja vagnen, under det hon med ett elak leende yttrade: Godt! det är eget. Och hvad skall der andra komma att säga om det? II. Operapassagen är i vissa afseenden en ai de minst glada, minst lifliga Paris eger, ehuru den är belägen i medelpunkten aj ett bland stadens lifligaste qvarter. Medelst sina båda gallerier, som utmynna på italienska boulevarden, samt de underjordiska gallerier, som öppna sig åt gatorna rouot, Rossini och le Peletier, erbjuder den fem vägar för dem som ha brådtom. Hvaraf kommer det sig då att dessa affärsmän, börsspekulanter, industriidkare och extra!skri:vare undvika den som en farlig udde och gå någon af de angränsande gatorna, hellre än att påssera genom dessa mörka och dystra gallerier med deras fuktiga luft? Måhända helt enkelt derför att dessa gal: lerier äro mörka, dystra och fuktiga. Det är emellertid ett, med tillnamnet ?Suckarnes all?, som från klockan sju på aftonen till klockan ett på morgonen icke saknar en viss liflighet under spektakelaftinarne. Der är artisternas ingång till operan, och der defilerar hvarje onsdag och fredag en lång rad af unga och gamla dansöser, mer eller mindre nedsmutsade, stundom åtföljda af en mor eller tant i vagn, samt en oräknelig massa figuranter och sångerskor, alla glada och hågade för ett muntert skämt. Men det finns undantag, invänder man; ja väl, så mycket bättre för undantagen.