Aftonbladet – 14 januari 1867, sida 3

— En snöplig björnjagt Från Åsele lappmark skrifver en korrespondent till tidningen Aros: I sammanhang med en björnjagt vill man först omnämna att i Oxvattens by 1 Asele socken blefvo i September månad icke mindre än 4 elgar fällda, hvaraf den största ibland dem innehållit en vigt af 80 Jisp. Märkligt är att, ehuru flera grannar finnas i denna by, blott en familj var lycklig att göra denna lönande fångst. Pi fiera andra ställen inom denna ort hafva sådana högdjur, mångenstädes flere i en hop, varit synliga; men att några af dem undergått samma öde. har man ännu ej försport. Inom Mellåns byområde i W—a s:n hafva tvenne björnar, hvilka då icke hunnit vinterlägra sig, påträffats, och af hvilka den ena sedermera blifvit ringad. Kort tid derefter bildar sig ett jagtparti, bestående af icke mindre än 16 unga karlar, — alla beväpnade och beredda att med mannamod emottaga och fälla nallen, hvilken hade, om en sådan väldig jägare som Carl XII:te varit närvarande och deltagit i fejden, bort af så många män kunna tagas med blotta händerna; men nallen hade ensam i sitt hufvud mera förstånd och klokare beräkningar, än alla hufvuden tillsammantagna i hela jägarskaran. Ehuru liggande i närheten af den plats, der denna jägarehop med spända bössor befann sig — och hörande ljudet af menniskoröster och de2t : larm de kring marken springande hundar gjorde, låg nallen, hvilken i en myrstack bildat en provisorisk hydda, likväl så stilla och dold, att ingen kunde ana eller förstå, att han fanns på denna nejd — måhända endast 100 alnar från karlarne. Hade nalle vid detta tillfälte framträdt, hvilket dock icke låg i hans beräkning, så hade han naturligtvis icke kunnat undgå det plötsliga äfventyr att blifva blottställd för icke mindre än 16 på en gång mot honom riktade skarpa lod, men det är som ordspråket