Aftonbladet – 12 januari 1867, sida 2

mA mo up Wo ra oo qvists förlag. 411 Bidd. 8:0. Pris: 25 öre.) ter ha vi nöjet anmäla ett nytt värdeillt bidrag till vårt fäderneslands historia nder den märkvärdiga tidrymd, Gustaf III:s gering, åt hvilkens belysning äldre och ogre forskare med förkärlek egnat sig uner de par årtionden, som förflutit sedan en ogrumlade, vetenskapliga forskningen, vår störste häfdatecknares hand, började ryta bygd äfven på detta område. Men enna gång är det ej en svensk, utan en ransk författsre, hvilkens undersökningar, mklädda i svensk drägt, med ostiidig rätt aga vårt läsande publicums uppmärksamhet ch intresse i anspråk. Utom det egendomliga behag det alltid måte medföra, att se våra egna öden bedömda f en främmande, kunnig, sannvingsälskande ch opartisk granskare, sådan som prof. 1. Geffroy, kommer härtill ytterligare det ifliga intrycket af den sympati och den ärlek, hvilka utan många ord eller retorika prydnader liksom andas ur sjelfva den on, hvari förf. talar, och breda en så varm ärg öfver hans ypperliga skildringar. Gesom den trägna forskningens mödosamma ftersökande och lugna pröfning af de maerialier, han för sitt verk begagnat, skönja vi, hurusom han njuter af sin uppgift att bredvid hvarandra, på somma duk, teckna amhällstillståndet i sitt och ivårt födernesand, hvilka bäda han, i detta fall fransnan af den gamla skolan och fästad vid irorika traditioner, förenar i en känsla af jup tillgifvenbet. Han säger väl sjelf, att han med sina forekvingar i Nordens arkiver mer afsett att restaurera Pett blad i Frankrikes intellektuella och sedliga historia, än ett kapitel af ett fränmande folks häfder?, och väl ser mon att han, fransmannen, tjusats af den starka reflex af den franska anden, under dess till alla bildade folk mer eller mindre utsträckta öfvc:-id:, :om det svenska samhället under förra århundradets sednare hälft framställde för hans betraktelse, när hen gick att studera det i första hand, i de rikliga skrifiliga minnesmärken, dess mest betydande personligheter efterlemnat. Men i sjelfva verket äro Sverge och svenskarne aldrig för honom ett främmande? land och folk, och när han talar om vära olyckor, våra förhoppniogar eller faror, vibrerar hans röst af samma känslor, som han egnar sitt eget fosterland. Hr Geffroy har grundat sitt arbete på omfattande forskningar i ännu outgifna källor i Upsala bibliotek, isvenska, danska, franska och sachsiska utrikesministåörernas arkiver, o. 8. v.; äfven ännu outgifna memoirer, såsom de bourbonska prinsarnes och kontrarevolutionens om ud hos Gustaf III?, br dEsears vigtiga papper ha stått till hans förfogande. Öafsedt dessa arkivundersökviogar, som företagits särskildt för det pu föreliggande arbetet, gick hr Geffroy — möähända den grundligaste nu lefvande kännare af Nordens historia som utlandet har att uppvisa — till sitt verk, väl förberedd genom mångåriga studier, för hvilka de nordiska folken varit föremål. Detta han3 arbete liksom flere föregående af mindre omfattning, höra derföre till de sällsynte undantag inom den främmande litteratuten, som icke allenast icke vanställt, utan på ett förtjenstfullt, noggrannt och korrekt sätt belyst ett perti af vär historia. De oegentligheter, man kan upptäcka, äro så få och föga betydande, att de ej förtjena nämnas. Det har oita sagts, att Gustaf III:s historia förvridits af partihatet, och att så i flere, ej oväsentliga punkter skett, är sannt. Men reaktionen mot partihatets verkliga eller förmenta förvrängningar och öfverdrifter — hvilka emellertid, väl att märka, ofta befunnits till alla delar öfverensstämma med den personliga vänskapens och den omutliga sanningskärlekens omdömen — her, i början lugn och vetenskaplig, på sista tiden abouterat i d n motsatta ytterligheten af en fanatisk beundran, som liksom söker hämnas Gustaf II:s traditionelt dåliga rykte genom hans s: k. motståndares nedsvärtande och genom en apologi för hans dåliga karaktersdrag och döäliga handlingar, i hvilken knappt minsta spår röjes af den sittliche Entristung?, som så häftigt gifver sig luft mot dylika lyten och gerningar å hans motpartis sida. Så har det egendomliga inträffat att, sedan den oväldiga forskningens bana redan med framgång öppnats, Gustef II:s historia åter dragits in på parti-polemik.ns sidovägar — två tredjedels århundrade efter hans död. Med så mycket större anledning känna vi oss hr Geifroy tack skyldige för ett verk, der ej någon den minsta del dikterats af förutfattade åsigter, der den historiska rättvisan är lika för alla och aldrig sänker sig till advokatoriska finter. Bland de nio kapiiel, i hvilka hr Geffroys arbete är indeladt, skulle vi särskildt vilja framhålla det andra, om ?den franska andan i Sverge, Gustaf III:s uppfostran och första resa till Paris?, i hvilket man bland annat läser en karakteristik af C. G. Tessin, hvilken tillhör det bästa som om denne ryktbare man blifvit skrifvet; vidare fjerde kapitlet om ?Gustaf och franska sällskapskretsarne vid slutet af Ludvig XV:s regering?, der man finner högst intressanta utdrag ur brefvexlingen mellan konungen å ena, samt grefvinnorna Egmont, de la Marck och de Bouilflers m. fl. å andra sidan; slutligen sjunde och åttonde kapitlen, om ?Gustaf och franska revolutionen? samt om franska emigrationen och planerna till en europeisk koalition?. I dessa sistnämnda afdelningar är en mängd nytt i ljuset framdraget, som ej lemnar något tvilvel qvar om den i anseende till. bevekelsegrunderna förhatliga, i anseende till det personliga uppträdandet löjliga, och i anseende till följderna alltigenom olycksbringande roll; Gustaf III spelade i första akten af franska revolutionens stora drama. 3: Konung Gustaf III och Rikets Ständer vid 1789 års riksdag. Af Wilh. Tham. Sednare häftet. Stockholm på L. J. Hiertas förlag. Författaren har ej låtit oss länge vänta på slutet af sin värdefulla monografi. Denna märkvärdiga riksdagshistoria ligger nu isin helhet framför oss. Det är riksdagens sista akt, bevillningsfrågans behandling, som för