Aftonbladet – 12 januari 1867, sida 2

LITTERATURTIDNIYZG. Innehåll: Wieselgren, Sveriges sköna litteratur. Första delen: Svenska kyrkans sköna litteratar. — B.E. Malmström, Samlado skrifter. I. — GQ effr oy, Gestaf II och franska hofvet. — Tham, Gustaf Il och rikets ständer vid 4789 års riksdag; sednare häftet. — Wikner, Naturens förbannelse eller syndens inflytande på den ofriaj verlden. — Stöckhardt, Kemiskola. — Duodes-upplaga af Tegners smärre dikter. — Supplement till Höijers Musiklexikon. — Litteraturoch konstnotiser. Wieselgren, P., Sverges sköna litteratur eller Svenska litteraturen bedömd, med särskildt hänseende till framställningssättets värde, un der akademiska föreläsningar. Första delen : Svenska kyrkans sköna litteratur. Tredje upplagan, helt öfversedd och stycktals omarbetad. Lund, Glerups förlag 1866. Pris: 5 rår rmt, Malmström, B, B.; Samlade tkrifter. Första bandet: Grunddragen af Svenska vitterhetens historia. Första delen: Stjernhjelm— Frihetstiden. Första häftet. Örebro, N. M. Lindh, 1866. Pris: 3 rdr rmt. Den — till åren, men visserligen icke till sinnet — åldrige författaren till det första af ofvanskrifna arbeten, båda hörande till de märkligaste åf senaste litterära företeelser hos oss, har således fått upplefva en tredje upplaga af sitt bekanta verk, hvilket i vårt land och med ett arbete af sådant omfång ttgör en tilldragelse med ganska sällsynta motstycken. Dethaf, detta arbete, rönt mycket erkännande; det har äfven fått uppbära tadel. Det skall allt framgent stå i våra vittra häfder som en minnesvård af en kärlek, som skall värma läsare i många led efter oss, af en verksamhet, som är dessmera beundransvärd, som den med lika lågande intresse varit delad å: flera uppgilter, af hvilka hvar för sig skulle upptagit ett menniskolif, som varit blott något mindre förgakande, blott i någon mån mindre uteslutande egnadt åt pligt och arbete. Man skall for:farande hafva att rätta enskildhe ter deri, eftersom det tillhör en litteratur art, som kräfver mångas samfälda bemödanden, för att något ens tillnärmelsevis felfritt derinom skall kunna uppstå, eftersom det sinne, hvarmed en anderik byggmästare uppkastar en dristig plan, blott sällan förenas : ed den färdighet, hvarmed bandtverkaren fulländar enskildheterna; man skall fort.arande ha anmärkningar att göra mot verkliga eller-pästådda fel deri — och derunder ha att tacka det för mera, än man förnämt vill tro, kanske vetenskapligen lefva blott på detta samma arbete. Dessa fel, för att genast i börjsn undanstöka det ledsamma, torde hufvudsakligen kunna hänföras till det, att författaren med hela sin subjektivitet flyttat in i sit: arbete, att han, med stundom nog häårdragoa an: