Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 2

ÖFVERSTE EVRARD). AF JULES SANDEAU. Therådse kände sig belönad för sin uppoffring, dåhon såg modren så ung, så strålande, så vacker, och tillät sig knappt en klagan i djupet af sitt hjerta. Koffertarne och askarne hade blott till en del blifvit befriade från de skatter de innehöllo, då salongsdörren öpp -snades och trädgårdmästarens hufvudtack in. Kom in Leonard, kom in, hvad står på 74 Jo, min fru, svarade Leonard och steg försigtigt inom dörren, det är så, att eftersom skogvaktaren har en sådan gikt att han ej kan röra hvarken hand eller fot, kommer jag och begär fruns tillåtelse ett skicka efter polisen.4 Och hvarför Gå, i alla dar? För att sätta i kurran (jag be: irun och det öfriga herrskapet om ursäkt!), en misstänkt karl, som under två timmars tid strukit omkriog i parken, och som ser ut sum om han ej ämnade gå sin väg utan att ha gjort något dåligt streck. Hvad är det för hbietorier? En misstänkt karl här i trakteni Jag ber om förlåtelse, men den fysionomin hör bestämdt intet bit till orten. Nå, hvarifrån kommer ban då? hvad vill han? bar ni talt vid honom?4 SIntet precist, menjag har följt honom på afstånd och gömt mig mellan: träden.4 Men4, sade Marthe, ni har då sett horom, huru ser han ut? E ah, fröken, inte ser han just så illa ut till sin person; somliga kunde tycka att det ) 8e A. B. n:r 1—4.