Aftonbladet – 5 januari 1867, sida 3

g:ällning af vär så högst intressanta och egendomliga kyrkohistoria ända fram til jubelfesten 1693. Det är att hoppas, atter fortsättning intill sednare tider, behandlande . Idet i flera hänseenden epokgörande och på kyrkliga rörelser rika adertonde århundra sIdet, ej skall allt för länge låta vänta på -sig, helst källorna till en kyrkohistorisk skil. dring af denna tid flöda vida ymnigare är för de föregående, och dessutom redan flere 1 förtjenstfulla behandlingar af enstaka partier s förefionas. Vi skola framdeles egna. det nu jifrågavarande arbetet den noggrannare uppmärksamhet, det i så hög grad förtjenar. Nyare norsk och dansk litteratur. J Innehåll: Dietrichson: Omrids af den norske Poesis Historie, I — Den gode gamle Bondepolitik. — Blade til Menigmand. VDI — Tidskrift for Retsj vaesen, : HI. Ett af de drag, som lättast falla i ögonen vid betraktande af den norska vetenskapens halfbundraåriga utvecklingsförlopp sedan 1814, är det oaflåtliga bemödandet, latt först och främst göra sig hemmastadd hos sig sjelf, att lära kännva folkets framfarna öden, dess forna verksamhet med dess minnen och traditioner, beskaffenheten af den geografiska skådeplats, som åt detJsamma anvisats. Och liksom den lärda forskningen låtit sig angeläget vara, att offra sina mödor väsentligen åt fosterländska ämnen, så ha ock det unga Norges vitterhet och konst från dem hemtat sina bästa ingifvelser. Den nationella tendensen är det hufvudsakligen bestämmande i Norges nyare kulturlif. Särskildt har på denna bana den historiska forskningen i Norge utfört ett betydelsefullt arbete. Det behof som härigenom tillfredsställts, var också måhända det, som kändes starkast och allmännast: efter århundraden al en slags dvala väcktes folket plötsligen och flyttades ut den halfskymning, hvari det hvilat, ut i fulla dagsljuset, för att hängifva sig åt lösningen af helt nya, svåra och föga förberedda uppgifter; under dessa förhållanden sökte folxet att, genom den forskande återblicken på det förflutna och dettas reproduktion i litteraturen, återfinna sig sjelf, hopknytakontinuitetens brustna tråd och orientera sig på den nya och ovana scenen. Denna historiska forskning eröfrar fort farande allt flere och flere områden, och i samma män man häraf inhemtar, hvad Norge och norrmännen voro under den långa skymningsperioden, belysas förutsättningarne för den nutida utvecklingen på ett sätt, som mången gång på ett oväntadt sätt kommer oss till godo vid studiet af de företzelser, gom tillböra vår egen samtid. Hr L. Dietrichsons arbete, första afdelningen af en. den norska vitterhetens historia, handlande om Norges bidrag til Feelesliteraturen, leder oss in på ett fält af Norges kulturhistoria, som förut ej varit i sin helhet intaget inom den vetenskapliga granskningens råmärken, och här bjudes derföre mycket nytt af vigt och intresse. Ty väl har en god delaf materialet förut varit i stor fullständighet ordnadt och samladt (såsom folkvisorna) och gjorts till föremål för kritisk skärskådning, väl lar en eller annan särskild epok eller anmärkringevärd litterär personlighet förut blifvit grundligt behandlad, såsom i flere afhandlingar af Welhaven, och väl träffar man i de danska litterärhistoriska arbetena. en mängd af de författarenamn och boktitlar, som förekomma. hos hr Dietrichson. Men detta hindrar ej, att hans arbete har förtjeneter vida högre, än den — låt vara: med omsorg gjorda — kompilationens.. Ty, att ej tala om, att inom litteraturhistorien hittills helt nya eller väsentligen beriktigande underrättelser äfven i detaljer här framdragits, har hr D. ej blott iör första gången lemnat en sammanhängande framställning af Norges vitterhet intill upplösningen af det politiska bandet mellan detta rike och Danmark, utan ock från en ny synpunkt belyst det hela; det är ?Norges Bidrag til Feellesliteraturen?, omfånget och betydelsen af dess insate i den gemensamma dansknorska litteraturen, häfdandet af Norges rätt, anspråk och heder i ett kulturarbete, hveri det tagit en ej ovigtig, men antingen förbisedd eller under namnet dansk uadangömd andel, som utgöra föremålet för hr D:s arbete. Det är denna uppgift, som bestämmer arbetets karakter, och, enligt referentens omdöme, är dea löst med mycken sakkunskap och talang. Arbetet är ordnadt i fyra perioder, af hvilka den företa skildrar den norska. folkdikten (folkvisan, sägnen, äfventyret), som klart och träffande klassificeras och karakteriseras; den andia behandlar den danska konstpoesien i Norge före Holbergs tid, ?den glömda litteraturen?, såsom förf. kallar den; den tredje omtaler Holberg och -hans tid; samt den fjerde tecknar den norska konstpoesien i Danmark efter Holberg. Vi an löra dessa planläggningens rubriker, emedan antitesen mellan den andra och fjerde så slående resumerar uivecklingens förlopp: från och med den fjerde perioden är osjelf ständighetens, den i litterärt afseende provinsiella siällningens tid förbi; folkdiktene ton, Holbergs anda börja att komma igen hos den fjerde tidrymdens skalder, den norska konstpoesien i Danmark blir epokgörande i dess litterära bhäfder, medan ?den danska konstpoesien i Norge?, andra periodens vitterbet, blir ?en glömd: litteratur?. Man s önjer klarligen, äfven på den sköna litte: raturens blad, förebud och förutsättningar för 1814 och hvad derefter följde. Andra delen af hr Dietrichsons arbete kommer att framställa den norska poesiens historia 1814—1864. Vi hoppas att förf. ej länge låter den nordiska vitterhetens vänper vänta på den utlofvade, tvifvelsutan kärkomna och värderika gåfvan. Den gode gamle Bondepolitik. Nogle Ord tills Norges Almue om Landeis vigtigste Veel-1 ferdssag. Kristiania, W. Grams For-j s 1 Ån Oc re: fr mer Det gr bak ÅR bg AL RR lag, 1867. 32 sid. 8:60. När man fagqr de ytwenpden i betrakande. som vid ä skilda tillfällen. isvnner.