Aftonbladet – 5 januari 1867, sida 2

daste sånger, vinden sin mest smekande flägt, och midtunder denna förtrollning kände jag min kärlek blifva allvarligare, djupare än fordom då den intet hade lidit. Om någon fruktan, något tvifvel varit qvar i mitt sinne, så var min ankorst till Granges nog för att skingra det. Jag fick på sjelfva tröskeln till denna -boning samma mottagande som förr. Betjeningen trängde sig omkring mig; hundarne kommo springande emot mig och slickade mina händer. Jag kände igen, jeg inendades med tjusning den berusande uft, som jag endast funnit der. Uppslagen på vid gafvel tycktes sjelfva förstugudörren vilja säga: Stig in, du är väntad? Joo gick uppför trappan och utan att vara aamäld kt in i salongen. M:me de la Varenne var der ensam. Vid det buller jag sjorde då jag kom in, vände hon på hufvudet, steg hastigt upp och kom emot mig med utsträckta händer, Jag kunde. nästan tro att hon ämnade erbjuda mig det som jag tänkt begära af henne. CVälkommen, välkommen, utropade hon med glädtig röst. Jeg har en stor nyhet att meddela er, och jeg ville att ni skulie vara den första som fick veta den, då jag känner er stora tillgifvenbet och det intresse oi hyser för oss.4 SÖch på en gång, som om hon hade lekt med ett eldvapen och skjutit af det midt i bröstet på mig, underrättade hon mig om sin dotters förestäende giftermål. Ett parti öfver all förväntan, Trehundratusen livres i ränta! Ett präktigt hus i Paris! Ettståk ligt slott vid stranden af Loire! På landet som i staden ett furstligt lefnadssätt! O i perspektiv festerna i den officiella sto verlden, och en plats i senaten för mågen Allt; detta hade, blifvit urladdadt skott på skott, med feberaktig liflighet och yrande