Aftonbladet – 4 januari 1867, sida 2

fattat för henne, utan att känna henne; min fruktan, min ångest, min vakt vid Granges; de böner jag uppsändt till himlen; och under det jag talade blefvo mina egna iakttagelser klarare för mig, jag urskilde, jag begrep ändtligen de känslor, som varit mig oförklarliga ända tills pu. Lugn, med sänkta ögon hade hon hört på mig, utan att afbryta mig en enda gång. Jag visste allt. Tack!S svarade hon helt enkelt. SSom hon sade dessa ord upplyfte hon hufvudet; jag såg en tår i fransen af hennes ögonloek och jag kände att jag älskade benne. Sålunda hade de känslor, som en strålande skönhet väckt till lif i mitt hjerta, mig ovetande fästat sig vid denna älskade, lilla varelse, och det var fröken de Chamlieu, hvilken hade tjenat som ett hemlighetsfullt föreningsband mellan Therese de la Varenne och mig. Ja, jag älskade henne, och skall jag bekänna det? Jag kände också att bon älskade mig; jag kände hennes ömhet, oemotståndligt framkallad, komma mig till möte. Vi tego båda, och jag vet ej hvad jag ämnade säga åt henne, då fröken de Champlieu kom tillbaka. Hon hade med sig en famn full af blomor, hvilka hon kastade på soffan. Attact ej var mer, var ej hennes fel; hon hade farit som en stormvind öfver grupper och rabatter, ödeläggande, plundrande och läggande besleg på allt, öfverlycklig dessutom öfver sin utflykt och ej alls ledsen öfver sin förstörda klädning. Nu skulle detta kaos redas och af det dugliga deraf göras en bukett, hvilken de båda vännerna skulle taga med sig som ett minne af Aubiers. Vi satte det alla tre i verket, men detta lilla arbete blef så långsamt utfördt, att efter en timmas förlopp var det ännu icke slutadt. Hvem är det som sagt att säljheten är allvarsam, närmare tårarne än leendet? Jag var på samma gång berusad af lycka och hänförd af glädje. Marthes munterhet hade smittat Therese, och huset genljöd af deras vackra rösters friska klang. De räckte mig blommorna en och en omsender; det var mitt göra att ordna och förena dem till en bukett. Thåråse tyckte att man borde taga den eller den; Marthe par af motsatt mening, och det uppstod bfeer. ett 1 4 en! burgtogilika eller en Torre tre dch et söm aldrig