Aftonbladet – 3 januari 1867, sida 3

Inteckningar i jord. Icke ett tiotel af år är förflutet sedan jorden, under Supphörligt stigande pris, eftersträfvades af alla, som möjligen kunde med kreditens biträde deraf tillegna sig mer eller mindre. Med det öfverflöd på mynt, som var framkalladt icke blott af de höga varuprisen och den lätta afsättningen under de gynnande åren närmast före året 1857, utan ock af de stora qvantiteter silfver, som samtidigt härmed indrogos till lancet i följd af statens och enskilda bolags gjorca uppläningar i utlandet, saknades aldrig tillgång på lån. Räntan hade på ?fina papper? fallit till 4å 4!2 proe., på sekunda papper?, hvartill hänfördes inteckningar intill 34 at erbjudna pantens då uppdrifna värde eler en ofta tvetydig borgen, till högst 5 proc. Ingen under att folk under sådana konjunkturer missleddes till öfverdädiga köp, stora anläggningar, öfverdrifven skuldsättning — hvad värre var — till den föreställningen att de egde en vida större förmögenhet än de i verkligheten gjorde, och att alltför många. derefter inrättade sin lefnadskostnad. Kom så krisen 1857, fallande jernoch trävarupris, missväxten i Sverge, goda skördar i andra länder, som nedtryckte spaomålsprien. Arbetslönerna, som blifvit uppdrifoa af de forcerade jernvägsarbetena, bibehöllo sig dock höga. Häraf uppstod den naturiga följden att landtmannens inkomster minskades, under det att hans årliga ränteutbetalningar stego. Inskrävkning ilefnadskostnaden, den der varinrättad på en större ot, än den nu eå betydligt förminskade berållningen medgaf, var icke så lätt att be. jiväma sig. till. Man hoppades på bättre ider, på hypotekslån m. m, och bjelpte sig ram med nya korta lån, som för hvarje år lefvo dyrare. Lånetillgångarne på privata änder sinade snart ut, ty bankerna konurrerade om alla tillgängliga medel, och et var intet under att de fingo företrädet. Sålunda -har dels genom förvållade, dels —— et