Aftonbladet – 3 januari 1867, sida 2

STOCEHOLM den 3 Jan. Om förslaget till ordnandet af den högre bildvingsanstalten I Stookholm. Det är med verklig ledsnad vi gå att närmare skärskåda ett förslag, som, länge väntadt, föga synes motsvara de förhoppningar man fästat vid komiterades arbeten. Den hänförelse; med hvilken hufvudstaden mottog underrättelsen om representationsreformens seger, gaf sig luft i en allmänt uttalad önskan att, genom afhjelpandet al den största brist, som vidlåder vår nationella uppfostran, saknaden af en akademisk läroanstalt i rikets hufvudstad, upprätta en värdig och varaktig minnesvård öfver nämnde stora tilldragelse. Det har nu, sedan subskription för detta ändamål under någon tid fortgått, blifvit komitns ansvarsfulla uppgift att framlägga ett förslag till denna stora tankes realiserande. Det var här icke fråga om åstadkomman-. det af ett ökadt antal s. k. populära föreläs ingar, mer och mer bivistade af och derföre mer ochmer affattade för qvinliga åhörare; det gällde att upprätta en fast läroanstalt för vetenskaplig odling i första rummet och för allmän-bildning i det andra; att bereda den nations ungdom, si m blifvit kallad till ett allmännare deltagande i rådslagen om landets väl, tillfälle till inhemtande af de insigter i frågorna om statens väl och medborgarens pligter, som nu mer än någonsin böra vara hvarje mans egendom; att, på en plats, der redan de förnämsfa vetenskapliga samlingar, en myckenhet goda vetenskapliga krafter, en stör embetsmannapersonal och statens högsta myndigheter förefunnos, grunda en institution, som i vissa fall på ett mera tillfredsställande sätt än de otjenligt förlagda universiteterna kunde befrämja. nationens intellektuella utveckling. Här finnes redan hvad man annorstädes söker; de spridda delarne, de många särskilda institutionerna synas blott vänta den formel eller det maktord, som länkar deras spridda krafter tillsammans; och huru mycket skulle det icke bidraga till hufvudstadens, ja helalandets glans och politiska betydenhet, om Stockholm blefve brännpunkten för Sverges andliga lif, såsom denna stad redan är det för landets materiella lif. Vi säga Sverges, men vi skul!!e kunna tillägga Nordens; ty hvad som hittills förlagt tyngdpunkten i detta afseende på annat håll, då likväl vårt! land har så betydligt större folkmängd, med dertill hörande intellektuella resurser än nå gotdera af de öfriga skandinaviska folken, har endast varit splittringen på trenne håll af våra bästa vetenskapliga krafter och tillgångar. Gif Sverges hufvudstad en fri akademi; och det skall snart intaga den plats henne naturligen tillkommer: ?Menniskorna böja sig såsom växterna ovilkorligen derhän, hvarifrån ljuset tillströmmar dem, och hjertat följer innan kort sinnena.? På hvad sätt har nu komiten löst denna dess uppgift? Vi äro förlägne, huru vi, med bibehållande af det allvar, som ämnets vigt pålägger oss, skola kunna derför redogöra. Difficile est satyram non seribere?, då man, i stället för att finna en genomtänkt plan till en vetenskaplig institution, värdig dess anledning och uppgift, erhåller ett ordrikt, men innehållsfattigt förslag, åsyftande en fortsättniog allenast af de nu på: gående föreläsningarne för ?allmän bildmng?, och bygdt på så lösliga grunder, att hela inrättningen af första vindflägt eller den första bästa intrigant inom den månghöfdade styrelsen skulle kunna störtas i gruset. Hela akademien skulle bestå af en, säger en, lärare; och icke ens denne, som likväl skulle vara allt i allom, lärare i tvenne vetenskaper, inspektor, sekreterare och föredragande, finge fas anställning ens på vissa år. Nej, åt styrelsen skulle öfverlåtas att i afseende på honom; likasom i allt annat, förfara på sätt ändamålsenligast synes. Icke ens i afseende på de vetenskaper, som till en början eller företrädesvis borde föredragas, skulle, utom hvad den nyssnämnde NET TERASS ETEN ES ERS — ossssersemsmess nns SERA