Aftonbladet – 2 januari 1867, sida 4

r ganska kinkigt äfven i fullt friskt skidföre. Camraten blef sedan af grannarne snart hemtad; nen länge dröjde det innan han vardtläkt. En nsamling måtte för honom hafva tillvägabragts, y han lärer fått ej mindre än 400 rdr, med hvilka han sedan började en handel, som gjorde honom till bergad karl. Sent omsider blef han ifven frisk och färdig samt lefde i många år. Hvad säger du, var inte Olle en rask och dugig karl? Hade jag sjelf så råd som lust, så skulle han på gamla dar ej bli lottlös; nu hugnade jag den gamle åtminstone med sista bränvinståren, som fanns qvar i min lomflaska. Den smakade honom väl, och en innerlig förnöjelse spred sig öfver den ärlige gubbens ansigte. Rotfattig? är han visserligen, Åiksom Veteranen? i Fänrik Ståls Sägner, men han beklagar sig ej. Ville någon, som bättre råd har, offra en skärf åt den tappre jägarveteranen, så skulle jag med största beredvillighet draga försorg derom, att den skulle komma gubben till hugnad. — Benedek och kejsar Fraszs Josef. Följande berättelse omtalas både i tidningen Italia och tidningen Libert: Efter den skarpa strid, som föregick slaget vid Sadowa, telegraferade general Benedek till kejsar Frans Josef, att han fruktade hans armå icke vore i stånd att motstå preussarnes anfall och att han tillrådde en reträtt emot Donau, under hvilken manöver han hoppades att österrikiska armn skulle kunna vinna några fördelar, som vore i stånd att höja dess moral och gifva den den tillförsigt, som vore nödvändig för att kunna våga ett afgörande slag. Sedan kejsaren läst depeschen, skickade han efter general Hess, hvilken, sedan han deraf tagit del, uttryckte sitt gillande af Benedeks plan och understödde den med strategiska skäl. Sedan general Hess aflägsnat sig, vänder sig kejsaren till en af sina adjutanter, sägande: ?Jag tror gamle Hess blitvit barn på nytt.? Derpå dikterar han följande svar: ?Ni måste strida och segra ! .— Den tyska enheten. Under en debatt i preussiska deputeradekammaren rörande budgeten, kom den bekante deputeraden hr Twesten att beröra den så mycket omtalade och så ifrigt eftersträfvade tyska enheten och yttrade dervid följande: Orsaken hvarför man i Tyskland, trots de vipuga tilldragelser, som under året passerat, ej ville beträda den af preussiska regeringen inslagna banan, torde vara den, att man tror att enheten skall leda dertill, att den frisinnade utvecklingen af det offentliga litvet i Tyskland tager skada. Om vi närmare jemföra med bvarandra alla fällda uttryck af vrede och hån, så tror jag verkligen det är att frukta, att den enhet, vår utrikespolitik kommer att medföra, skall mycket nära likna den bild af enhet, som en gång Heine spefullt utkastade: ?In Celle im Zuchthause sah ich nur H annoveraner; O! Deutsche, E uch fehlt ein National-zuchthaus U nd eine gemeinsame Peitsche.? — En fördel af de preussiska eröfringarne Enligt Neue preussische Zeitung ha lärjungarnt vid de ryska gymnasierna i Moskwa, Petersburg Kiew och Kasan i ett bref af hela sitt hjerta tackat ministerpresidenten grefve Bismarck fö! den betydliga lättnad han förskaffat dem i ?den svåraste. delen af Europas geografi?, hvilket gm nasisterna finna Tysklands politiska geografi ha varit.