Aftonbladet – 31 december 1867, sida 3

Plan för bildandet af en Läsesaieng för Damer, samt motiverna derför. 1 Stockholm finnes en mängd familjer, der man erfar ett lifligt behof af den bildande Jäsning i olika riktningar, som den periodiska litteratuten inom och utomlands erbjuder, men der man icke har råd att hålla mer än på sin i en svensk tidning, och en eller par af. de billigaste tidskrifter. Fäder och bröder, hvilka utomhus ega tillgång till de bästa inoch utländska tidningar och tidskrifter, lida föga af denna brist, hvilken deremot så mycket hårdare drabbar familjens fruntimmer, hvilka ofta, just under de bildbaraste åren af sin lefnad, sakna Hvarje utväg till den sjelfuppfostrande verksamhet, rs innebäres i en god och bildande läsning. Detsamma är äfven händelsen med många af naturen rikt utrustade qvinnor, som tillhöra familjer, der man anser sig ha råd att kosta ut pengar på allt, utom på böcker, äfvensom med en mängd ensamma fruntimmer, hvilka ega nog för sin dagliga bergning, men ej nog för att bekosta inköpet af dyrbara litteräa arbeten. Slutligen finnes äfven ett stort antal fruntimmer, hvilka arbetasför eget uppehälle, såsom lärarinnor, komstoch industriidkare, skrifverskor, öfversättarinnor, till och med författarinnor, och hvilka, ofta i besittning af eller emottagliga för en hög grad af bildning, erfara ett djupt behof af den intellektuella näring, som en god läsnirig erbjuder, men finnå sig, i ännu högre grad än de förntnämnda, utestängda derifrån. Vi känna personligen många: af de sednare, hvilka icke ens äro i tillfälle att hålla en daglig svensk tidning, ännu mindre att förskaffa sig någon kännedom om de förträffliga tidskrifter för olika grenar af menskligt vetande och verksamhet, som uttandet har att erbjuda, och der kritiken — denna oumbärliga faktor i all sjelfuppfostran — ivtar ett så framstående rum. a man kan med temlig säkerhet påstå, att det är få, om ens några af alla våra lärarinnor eller våra qvinliga musikoch konstidkare, som anse sig ha råd att hållaen enda journal för den vetenskap eller konstgren, som dock utgör föremålet för deras dagliga sträfvan. Följden af allt detta är, dels att kanske flertalet af våra rikast begåfvade och för en högre bildning mest mottagliga qvinnor, medvetet eller omedvetet undergå en andlig svältkur, som tär på deras intellektuella lifskraft, stäcker deras verksamhet och kommer dem att, andligt taladt, stanna i växten, dels att den intellektuella näring, som slumpen erbjuder dem, slukas utam urval, utan måtta, och derföre, såsom annan osmält föda, skadar lika mycket som den gagnar. Man har intet val — man läser hvad man får, hvad man händelsevis kommer öfver — läser hejdlöst, med föga reflexion, utan ledning af en högre kritik och utan verklig behållning ; roan är och förblir, såsom vi nyligen hörde en utmärkt lärarinna Jäga om sig sjelf: en vilde på litteraturens område?. Mången invänder, att om äfven tillgång funnes till den bästa inoch utländska litteratur, skulle tid fattas de flesta att begagna sig deraf. Vi tro det icke. Hvad de bemedlade beträffar, hafva de ofta blott alltför mycken tid till öfverlopps. Hvad åter de andra vidkommer, så läsa de ju i allmänhet allt hvad de komma öfver, och en god cch väl ordnad läsning tar ej mera tid än en af slumpen och det tillfälliga godtycket anordnad. Vi känna särskildt en mängd fruntimmer, hvilka, boende långt ute på malmarne, äro en stor del af dagen sysselsatta med att timvis, dels gifva, dels taga lektioner i medelpunkten af staden. Härunder hafva de dock mången heloch halftimma ledig mellan undervisningstiderna, hvilken förnötes under ändamålslösa vandringar, ofta i regn och oväder, gata upp och gata ned, tills timman slår för nästa lektion. Sålunda gå en och flera timmar dagligen förlorade, som kunnat användas till nytta eller bildande nöje. en annan sida, huru mycken tid förspilles ej t. ex. med öfversättningar af underhaltiga arbeten, till hvilka förläggare sedan fåfängt sökas, endast af bristande kännedom om den bästa och för sådana ändamål lämpligaste utländska litteraturen! Hura många trögt framskridande timmar tillbringas ej, dels af rika och sysslolösa damer yngre såväl som äldre) under tomt grubbel eler under tidsfördrif, som bli själsdödande, emelan de ej omvexla med allvarlig sysselsättning, lels af ensliga arbeterskor, under ett enfornigt, af motsatt orsak lika själsdödande arvete, hvilka timmar kunnat användas till inremtande af en stärkande och lifvande andlig örfriskning, derifrån man hemfört tankar, som vifvit den tröga tiden vingar, arbetet nytt inresse och den flitiga handen fördubblad fart!