Aftonbladet – 29 december 1866, sida 3

?Varicke rädd?, sade han, kroppen bli nog bra, sköt själen !? PSkynda dig att stämma det der blodet !? sade Violante: Sköt själen?, brummade Chesnel i det han förband såret. Och nu steg han upp och fattade Violante vid handen. Hör ni icke sockenfolket ropa, sade han till henne: ?Croix-de-Vie är räddad, emedan Lesneven är död.? Man hörde verkligen från gården ett stort buller, som hade ryckt ht de Bochardiere från den sorgliga salong, der han satt oci. drömde. Bönderpea, som gingo hem ifrån begrafningen och passerade allgen hade funnitden fordne öfverjägarens kropp. De kommo nu för alt söka abben. XXIV. Violante höll Martels hand uti sina; markisens hufvud hvilade på hans husirus knän; han återhemtade sig långsamt från sin svimning, och hans blessyr aftvingade honom då och då klagorop. Violante betraktade honom med djup ömhet, men på samma gång irågade hon sig om denna så ädla och så älskade varelses lif och räddning icke redan hade kostat nog många sorger! Hon tänkte, att om han två dagar tidigare återvunnit förståndet, så skulle detta första underverk kanhända verkat ett till och markisinnan funnit i sin glädje en helande kraft; men det fordrades utan tvifvel ytterligare en sorg i detta sorgens hus. Det fordrades ock ett drag till uti Croix-de-Vie-legenden, och detta drag hade nu Lesneven försett den med. Ack Violante skulle ha velat likasom Ches