Aftonbladet – 29 december 1866, sida 3

den lilla staden vid Jura, förbjuder honom att följa Violantes inbjudning att komma dit. I sin sysslolöshet har han med sin granne des Aubrays afslutat en slags förstucken fred, som emellertid tyckes vilja öfvergå till en fast och säker vänskap. Herr Lescalopier de Bochardiere är herr des Au: brays trägne partner vid spelbordet om aftnarne, någon gäng hans jegtkamrat om morgnarne; han är derjemte den sednares borgenär. Abbe de Gourio besöker alla år om hösten markisen och sin vackra kusin, hvilken han håller så mycket af. Markisen, trött att se honom oupphörligt med en sorgsen min betrakta d.n herdaring, som han så länge burit på finsret såsom en underpant på sina förhoppningar, har derföre skrifvit ill sina slägtingar och sina vänner; och ala ba satt sig i rörelse för utt göra hor nom ett nöje och för att tillfredsställa den arme abben, trånande bort af längtan. Det var en härd kamp; men den kröntes slutlipen af framgång: herr de Gourio är nu biskop — in partibus, det är sanut. Den nye prelaien har i alla fall full frihet att tillringa höstarne i Alptrakten; ty hans biskopsstift är ej af dem som tvinga innehafvaren all der residera: det ligger i — Polynesien. Slut.