Aftonbladet – 29 december 1866, sida 2

att detta antager detse-:ae racd några förändringar — och till och med i fråga om ett fördrag, antaget af 22 regeriovgar, bli ändringar i allmänhet svåra — lära de preussiska kamrarne näppeligen kunna draga sig undan den påtryckning, som utöfvas af en akt, försedd med sanktion af alla förbundsregeringarne samt af en genom allmän omröstning tillsatt församling. Detta blir utan tvifvel ett af de ömtåligaste problemer, som det återstår att lösa. De preussiska kamrarne äfventyra att bli nedsatta till en provinsriksdag med mycket inskränkta rättigheter. Detta är de svåra olägenheterna af en förbundsstat, hvilka skulle undvikas genom en enhetsstat, hvilken också mycket föredrages af alla praktiska sinnen. Iogen tviflar på, att en enhetsstat skall bli resultatet af det koncentreringsarbete, som upprör Tyskland. Många önskningar uttalas redan nu om att få parlamentet ersatt med de preussiska kamrarne sålunda, att då det vore fråga om gemensamma angelägenheter skulle kamrarne förstärka sig med enkom för detta ändamål valda deputerade från de öfriga nordtyska staterna. Det är föröfrigt begripligt, att kamrar med 350 medlemmar samt mer än 400, sedan de införlifvade länderna insändt sina ombud, icke i längden kunna ega bestånd vid sidan 2f ett parlament af 290 medlemmar med mycket vidsträcktare rättigheter än deras. Allt hvad som nu sker är alltså nödvändigtvis provisoriskt, och man begriper, att våra deputerade måste vaka öfver, att deras konstitutionella rättigheter icke sättas i fara. Konungen af Sachsen och hans son kronprinsen ha återvändt till Dresden. De ha här blifvit öfverhopade med artigheter. Ko. nung Johan har tyckts vara mycket rörd häraf, hvaremot prins Albert, hvars sympatier för Österrike äro väl kända, under hela sin vistelse i Berlin bibehållit en kall och tvungen uppsyn. En dag förklarade han sig Önska besöka den arsenal, der de från Österrike och Sachsen i det sista kriget tagna fanorna förvaras. De båda konungarne ha föröfrigt, huru besynnerligt det än må förefalla, nästan alldeles icke talat om politik. Man har påstått, att konung Johan begaf sig till Berlin, förnämligast för at! bevara åt den sachsiska armen så mycken sjelfständighet som möjligt. Men han insåg snart, att Preussen icke skulle bevilja Sachsen någon undantagsställning. Slesvig-Holsteins införlifvande med Preussen genom representantkammarens beslut i förgår, hvilket snart kommer att efterföljas af herrehusets beslut och konungens sanktion, blir om några dagar ett afslutadt taktum. Det tal, som grefve Bismarck höll vid detta tillfälle, väckte stort uppseende inom den diplomatiska verlden, isynnerhet genom ce ställen, hvilka i fråga om NordSlesvig redogjorde för förhållandena mellan Preussen och Frankrike. Hufvudinnehållet af detta tal telegraferades genast till flera utländska regeringar. AK