Aftonbladet – 29 december 1866, sida 2

STOCEHOLM den 29 Dec. Utrikos korrospondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 22 Dec. Ministerkonferensens öfverläggningar om förslag till konstitution för det nordtyska förbundet fortsättas. De komma att afbrytas under julhelgen och blifva troligen icke afslutade förr än i Januari. Det har icke varit någon brist på försök att draga ut öfverläggningarne på tiden. Så t. ex. ville Mecklenburgs sändedud på ett af de första sammanträdena göra gällande, att konferensen icke egde befogenhet ait omedelbart fatta beslut, att den borde taga allt ad referendum 0. 8. v. Det var ett återfall till den fordna förbundsdagens förhållanden och oändliga diskussioner. Grefve Bismerck, som förde ordet på denna sammankomst, invände, att diskussionen vore utan allt gagn i detta fall, och att ban icke hade tid att öfvervara en sådan. Detta något tvära sätt att komr a från saken gjorde åsyftad verkan. D.t blef icke vidare fråga om atttaga Preussens förslag ad referendum. Des:a förslag uppskrämde i början my ket de fullmäktige genom de finansiella bestämmelserna i den del af planen, som rör militärfrågorna. När de fullmäktige erforo, att hvarje stat skulle till Preussen betala 220 thaler årligen för hvarje man i en fredsarme, som uppgick till en PoO ent af befolkningens antal (omkring 225,000 man), togo de illa vid sig och påstodo, a:t det var omöjligt och att de särskilda länderna icke kunde tåla vid en dylik börda. För att göra sig ett begrepp om den förhöjning i utgifter, som detta Preussens anspråk skulle medföra, är det tillräckligt att komma ihåg, att till och med Coburg-Gotha, som redan hade afslutit en militärkonvention med Preussen, nu till sistnämnda land betalar 20,000 thaler, men framdeles måste erlägga 300,000 ell:r till och med 350,000 thaler. Man svarade, att Preussen med denna summa af 220 thaler pr man kunde draga försorg om alla militärutgifter: invalidernas pensionering, fästnivgarne, arsenalerna, vapenoch ammunitionstillverkningen 0. 8. V., samt att Preussen betalar ut mycket mera för sin egen arm, om man inberäknar dessa sistnämnda utgifter; att det hittills ensamt fått bära alla omkostnaderna för försvaret af icke blott sitt eget område, utan af hela Tyskland och isynnerhet norra Tyskland; att detta förhållande tedan länge varit outhärdligt och att man måste åvägabringa en billig fördelning. För öfrigt måste tilläggas, att de länder, som man vill låta hädanefter deltaca i förbundets gemensamma bördor, ha väl ordnade finanser samt till och med öfverskott. De kunna säledes mycket väl komma ut med att fullgöra de anspråk, man ställer på dem för det allmänna bästa. En temligen vigtig konstilutionel fråga börjar sysselsätta det liberala partiet. Enligt förs.aget till förbundskonstitution skulle nemligen fredsarmåns antal samt de kostnader, den kommer att regelbundet förorsaka, bestämmas en gång för alla af konstitutionen. Häraf följer, att rättigheten till omröstning öfver armåns årliga ordinarie budget skall tråntagas parlamentet och de preussiska kam arne. Deras konstitutionella rättigheter skola således betydligt inskränkas, Såsom man vet, ha kamrarne, förutseende, att stadganden af denna beskaffenhet möjligen skulle fö:eslås, i vallagen till nästa parlament infört en pazagraf af innehåll, att alla beslut af parlamentet, hvilka kunna göra intrång i de preussiska kamrarnes konstitutionella rättigheter, skola vara ogiltiga, tilldess de erhållit deras sanktion. Denna försigtighet var utan tvifvel ganska välbetänkt, men i praktiken kan det hända, att den blir illusorisk. I sjelfva verket torde förslaget till konstitution komma att antagas af ministerkonferensen i form af ett fördrag, som gedermera skall underställas parlamentet. Om man förutsätter, såsom också sannolik: är.