Aftonbladet – 28 december 1866, sida 3

Briggen Victor, kommande från Libau och de stinerad till England med hafre, strandade der 19 dennes vid Nährsholm. Med bjelp från lanc Kom fartyget åter flott, och kommer resan at fortsättas. Briggen Glencairn, förd af kapten James MIn tock, hemma i Dundee, kommande från Riga och destinerad till England med lin, strandade der 20 dennes å Mislopergrundet vid Ruthe. Försök att få fartyget flott pågå. EA — Gårdagens Posttidning innehöll följande Öfverståthållareembetets utlåtande till RK. M:t i anledning af dess ölverklagade utslag rörande nya salutorget ä Norrmalm: S. A. EK. Till fullgörande af E.2K. M:ts nådiga befall. ning i remiss den 26 sistlidne September, tecknad å d2 besvär kanslisten W. F. Dalman m. fl. i underdånighet anfört öfver öfverståthållareembetets den 20 förutgångna Augusti gifna utslag, med anledning af förd klagan öfver stadsfullmäk. tiges den 13 sistlidne Juni vidtagna åtgärd i afseende å ett genom omröstning förut samma dag fattadt beslut, får öfverståthållareembetet, med öfverlemnande af de öfver besvären till öfverståthållareembetet ingifna underdåniga förklaringar, samt med återställande af remisshandlingarne, underdånigt utlåtande afgifva. Klagandenas anmärkning, att öfverståthållareembetet icke egt rätt eller varit behörigt att till pröfning upptaga den derstädes öfver stadsfullmäktiges ifrågavarande åtgärd förda klagan, påkallar från öfverståthållareembetets sida särskildt bemötande. Ej mindre beskaffenheten af denna anmärkning, än ock de till belysning af klagandenas åsigt framställda frågor, — om någon ville påstå att stadsfullmäktige icke äro befogade att besluta i fråga om utvidgning af ett salutorg, eller att för närvarande icke ingå uti sådant nytt och särdeles dyrbart företag, som det hvarom förslag här var väckt?? — utmärka att klagandena icke upp fattat den fråga, som utgjort föremål för öfverståthållareembetets pröfning. — I besvären hos öfverståthållareembetet var lika litet ifrågasatt som genom öfverståthållareembetets utslag blifvit förklaradt, att stadsfullmäktige icke vore befogade att besluta i fråga om utvidgning af ett!salutorg, eller att för närvarande icke ingå uti ett sådant företag... Men, ehuru stadsfullmäktiges rätt att, med iakttagande af föreskrifven ordning, uti så beskaffade frågor besluta hvad de finna för godt, icke blifvit ifrågasatt, och icke heller någon bestridt den i besvären vidare anförda — för ämnet eljest främmande sats — att afgörandet ankommer ensamt på stadsfullmäktige af sådana beslut, hvarigenom stadsfullmäktige ansett en hos dem omedelbart väckt eller ifrån någon af nämnderna hänskjuten fråga böra förfalla eller icke för närvarande kunna till bifall föranleda?, så lärer deraf ingalunda följa, att — sedan uti en af nämnd förberedd till afgörande af stadsfullmäktige hänskjuten fråga fullmäktige förehaft öfverläggning, förklarat densamma slutad, företagit ärendet till afgörande samt i hufvudsaken verkställt omröstning — stadsfullmäktige derefter hafva befogenhet? eller egt rätt? ånyo göra framställningar i samma ärende och upp: rifva sitt nyss förut i författningsenlig ordning fattade beslut. Mot ett sådant stadsfullmäktiges förfarande var anmärkning i besvären hos öfverståthållareembetet gjord, och detta fullmäktiges förfarande har ansetts icke öfverensstämmande med författningens föreskrifter och fullmäktiges befogenhet. Utan intrång i kommunalstyrelsen eller stadsfullmäktiges maktfullkomlighet, torde kunna antagas, att äfven denna myndighet är förbunden jakttaga allmän ordning och särskildt föreskrifterna i författningen om kommunalstyrelsen i Stockholm. Sedan, enligt denna författnings 23 s 1 mom., öfverdägeniagen förklarats slutad, skall stadsfullmäktiges åsigt i ämnet utrönas i den ordning denna vidare föreskrifver, och sedan detta skett, samt, om så erfordras, omröstning i hufvudfrågan egt rum, är denna slutligen afgjord. Åtminstone gifver icke författningen anledning till annat förhållande, och de, som iden hufvudsakliga omröstningen deltagit, hafva haft full anledning att genom den verkställda omröstningen anse ärendet afslutadt, utan äfventyr att, om, såsom icke sällan inträffar, några bland fullmäkoo efter afgifvandet af sin röst för någon stund från samlingsrummet sig aflägsna, ärendet under deras frånvaro må åter upptagas och gifvas annan utgång, än den omröstningen bestämt. Den, som deitagit i förklarandet att öfverläggningen är slutad, kan ej ega rätt att sedermera i saken framkasta nya frågor. Har ej dessförinnan blifvit ifrågasatt, att ärendet är af den undantagsnatur, att för bifall erfordras ?s af de röstande, måste deraf följa, att fullmäktige ansett frågan kunna genom enkel röstpluralitet afgöras. Att först i hufvudsaken omrösta, och selermera, efter det utgången utfallit mot ens önskan, väcka fråga om ärendets beskaffenhet och derom börja öfverläggning, samt tillintetgöra det förra beslutet, synes vara lika litet formsom lagenligt. — I motsatt fall skulle både föreskriften att öfverläggningen skall vara förklarad slutad innan ärendet företages till afgörande och den derpå följande omröstning vara betydelselösa, Qerest nå gon efter densamma vill väcka fråga om ärenets beskaffenhet. Öfverståthållareembetet har för sin del ansett laga anledning saknas, att uti författningens fö. reskfifter inrymma en sådan betydelselöshet. Uti författningen om kommunalstyrelse i Stockholm förefinnes visserligen icke, — efter föreskriften huru vid omröstningen skall tillgå, — ett sådant stadgande, som i riksdagsordningens 60 S, eller att ingen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva?, — men denna sats synes för beslutande församlingar så allmängiltig, att undantag f-ån densamma icke rimligen kan vara Stockholms stadsfullmäktige ensamme förbehållet. — Och om icke så är, lärer deraf följa, att öfverståthållareembetet på denna grund allena varit hehörigt att nnntaga den af om ADI