Aftonbladet – 28 december 1866, sida 2

FAMILJEN CROIX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning. från franskan. Ack, vågade han väl tro, att hon hatade honom endast af tvång? Kunde han väl smickra sig med, att nödvändigheten ensan ålade -henne denna bittra hårdhet, hvarmed han sett henne oupphörligt byta erhot honom? Det hade varit nästan ljuft att tänka, att hon under andra förhållanden åtminstone skulle ha velat visa sig mildare emot honom; men nej, så svag och så tom denna tröst än var, vågade likväl Lesneven ännu icke dermed nära sitt hjerta. Han återkallade i minnet Violantes bild, Hän Hålkde för sig detta sköna, iskalla ansigte, sådant det visat sig för honom fyra månader förat vid afvenbokshäcken, och i förra månaden vid stenkorset. Nej, nej, sade han till ;sig sjelf, hon kan ej skänka en smula medlidande som en allmosa åt dem hon ej älskar. Hennes mun har aldrig egt ett småleende annat än för en enda man, hennes själ har aldrig känt någon värme annat än för den olycklige, öfver hvilken hon vakar der borta, ensam, utan att vilja ha något biträde, och hvilgen hon ännu smickrar sig med att kunna bota. Och han tänkte, ett då markisen ej lingre skulle vara till, skulle Violante älska hans minne och hansskugga, ett ingenting skulle ha förändrats i-den unga dvionans hjerta, och att han nu ? 4) Se A. B. n:r 251—258, 260, 261, 263, 265—269. 241 -JE, 2; 219281, 83-288, 287, 280-201, 5—296, och 299.