Aftonbladet – 28 december 1866, sida 2

ingar, utan den frågan, om vi under den uropeiska situation, hvari vi befunno 0ss ramför Wien, skulle mottaga eller förkasta lt det, som under fransk bemedling erjöds oss af Österrike. Materialierna till ,eslutet funnos just ej att tillgå i önskvärd ullständighet; detaljunderhandlingar voro möjliga; våra förbindelser voro afbrutna, elegrammerna behöfde tre, stundom sex lagar, innan de kunde komma till hufvudvarteret från de europeiska residensstäderna, medan många linier på krigsskådeplatsen oro afbrutna. Ett motiv för H. M:t konunens beslut kunde således hemtas blott ur len allmänna europeiska situationen och i I. M:ts egen stämning i det dåvarande ögonblicket. Vi hade ett starkt stöd i Italiens fullkomligt orubbliga trohet mot den slutna öfverenskommelsen, hvilken trohet jag ej nog kan loforda, och hvilkens värde jag ej kan anslå nog högt. Den italienska regeriogen motstod med stor fasthet frestelsen att Jäta sig lockas från förbundet genom en gåfva af Österrikes, den gemensamma fiendens, hand, och vi knyta till detta faktum grundade förhoppningar med hänsyn till ett framtida vänskapligt och naturliet farhållande mellan Tyskland och Italien; men trots dessa, på det diplomatiska liksom på slagfältet värdefulla allianser hemtade vi från hela situationen den öfvertygelsen, att vi ej borde för hårdt spänna bågen, att det ej var rådligt att, genom afslag i detaljsaker, åter sätta allt det vunna på spel och måhända göra dess säkra besittning beroende af ytterligare europeiska förvecklingar. Det är mycket svårt alt omedelbart på stående fot öfverse och beräkna, om ej ett diskuterande af erbjudna vilkor ofta kan från små utgångspunkter leda till betänkliga differenser ; jag har sjelf, då bemedlingsförslagen förelades oss ?å prendre ou å laisser?, oförbehållsamt rådt H. M:t att slå till och antaga dem, och ej som en oförvägen spelare ännu en gång sätta alltsammans på ett kort. PSådana för hållanden, mina herrar, har denna klausul i traktaten att tacka för sitt upphof. Der obestämda form den fått, lemnar oss eti visst spelrum vid utförandet; men jag anse: nödvändigt att anmärka att, om vi också ej motsätta oss de af komitn införda förän dringarne, vi likväl omöjligen kunna låt: oss lösas genom komitn och landtdagens förhandlingar från förpligtelser, som vi in gåt; vi måste hålla dem, men vilja utfört dem :så, att det ej efter den omröstning eom skall utgöra grundvalen för vårt för farande, blir nägot tvifvel öfrigt om des frivilliga och oafhängiga karakter eller on den definitiva vilja, som derigenom skal gifva sig tillkänna.?