Aftonbladet – 20 december 1866, sida 2

Kung Kristian II i Sönderborg. Kung Kristian satt uti Sönderborg Och sad till sin gamle knekt: Min trogne Peder, haf ingen sorg! Mitt danska folk är käckt. Med kejsarens hjelp skall det sig resa; Vi skola i blod två af vår nesa; Vi skola strypa den tyska korp Och gissla pilten från Wasa torp. Vi skola åter beherrska Norden, Ty snillet, Peder, regerar jorden. Bedröfvad svarade knekten då: O, herre, din tid är all. Din arm är maktlös, din hjessa grå, Och kejsaren glömt ditt fall. En fängselmur är ditt rikes gränser, Och intet svärd vid din sida glänser. Din här är slagen, din tron är såld, Din Norby smäktar i tsarens våld. För dansk, som tysk, är ditt namn en fasa, Och Sverge jublar kring Gustaf Wasa. Hvad! upp for kungen med väldig harm, Titanen, i fjettrar snörd; — Är jag ej den nya tidens arm, Som mejar fälten till skörd! Blott jag förstått att ur gruset leta Den stora tanken af Margaretha. Ett folk skall bygga i Nordens land; En lag skall knyta dess styrkas band; Rom skall ej ockra med menskosjälar Och frihet adla ett folk af trälar. Min ädle herre, var knektens svar, Din mening var kanske god. Stor var den säkert. Dock sägs, du har Utgjutit nog mycket blod. Du folken bjöd hvad ditt snille mätit, Men folkens bjerta har du förgätit. Min heire konung, du har förglömt, Att ock ditt hjerta har klappat ömt Och lidit, blödt under lifvets skiften... Dyveke skådar på dig ur griften... Hvit som en snö vardt kung Kristians kind. Hans ljungeld slocknade brådt; Hans storm förbyttes i sommarvind ; Han hade sin knekt förstått. — Ve, är det sannt, som du säger, Peder, Så vill jag stiga i grafven neder. Jag har förfelat min lefnads mål. Hvad båtar menskan en barm af stål Och tankens storhet och planer bjerta, Om icke snillet. har menskobjerta? Z. Topelius. linne of Esaias Tegner. (Stockholm 1866) Ad. Bonnier. Af zamme förtjenie samlare, som i fjol itgaf ett liknande arbete öfver Wallin, ha