Aftonbladet – 18 december 1866, sida 3

ten åt en karl, vid namn Holmqvist, hvilken vid polisförhöret i dag om saken förklarade anledningen dertill vara att han är gossarnes kassör, och på morgonen bjöd pojken kamraterna på bränvin, det han skickade logementsstädaren efter och hvartill medel togos af matrosens penningar. Det förordnades att pojken skulle vederbörligen agas. — En trogen vän. För andra resan stöld straf. fade qvinspersonen Carolma Christina Ericsson hade 1 fredags natt, vid ett tillfälligt besök uppe hos en resande herre, tillgripit dennes guldur med kedja, värda tillsammans 250 rdr. Om stölden gjordes morgonen derpå anmälan till detektiva polisen; men detta skulle icke ledt till ön. skadt resultat, då någon närmare beskrifning på tjufven ej kunde lemnas, om icke den som erbiöds köpa uret angifvit saken, hvilket hade till påföljd ertappandet af den brottsliga och hennes vid det försökta afyttrandet behjelpliga vänner, nemligen dränghustrun Johanna Lovisa Törnblom eller Qvist och en dillströmare? vid namn. Ry: den. Alla dessa tre personer stodo i går inför poliskammarens skrank, de båda qvinnorna, såsom saknande stadg bostad, i egenskap af häktade. Ehurn den bestulne vid Jet förberedande förhöret bestämdt uti Ericsson igenkänt tjufkonan, och en af de tilltalade eller Ryden uppgif: vit sig ha, då uret skulle försäljas, sett att hustru Törnblom tagit detsamma ur barmen? på Ericsson, så nekade likväl denna fräckt för tillgreppet samt gjorde dervid den invändning att cn så gentil herre, som hade ett så dyrbart ur, minsann icke skulle ha anmodat henne att följa sig hem?. Invändningen var särdeles knipslug, ithy att Ericsson föreföll vara på utseepdets vägnar en ibland de mest samtagna qvinnor man gerna kan få se. Törnblom, hvilken vid urets qvarhållande återfordrat detsamma, tillspordes nu om förhållandet; och, förvånande nog, påtog hon sig stölden, sägande sig vid tillfället haft Ericssonskans schal på sig, emedan just schalen varit ett åf kärnemärkena på den skyldiga. Men då hon, som i motsatts till Ericsson, var en liten menniska med ett någorlunda skapligt utseende, skulle närmare redogöra för stölden, stakade hon sig, i det hon uppgaf oriktig våning, hvarest den blifvit begången. Hustru Törnbloms beredvillighet: ätt pådikta sig tjufnadsbrottet, kommer sig antagligen deraf att hon, oaktadt hon flere gånger varit framme för dylika, dock ständigt lyckats gå sig fri, hvarför för henne, hvilken i allt fall nu var svårt komprometterad, ansvaret ej -blefve så stort som för den två gånger straffade Ericsson. Målet uppsköts till annan dag för vidare utredning och de Låda vänninorna återfördes till äktet. — Lönnbräkning. Sedan under senaste veckorna anledning förefunnits att några mindre bemedlade. personer inom Norskaskogsbygds socken af Kullings härad börjat bedrifva den för befolkningen i samma socken så kära bränvinstillverkr ningen, företog sig vy. kronolänsmannen Dafgård natten mellan den 4 och 5 dennes en färd åt dessa otillgängliga trakter, för att efterspana förbrytarne, och lyckades. såväl i sitt ganska äfventyrliga företag. att han anammade A st, reilskaper, som påtagligen varit till bränvinsbränning nyligen begagnade. — Hernösand den 12 Dec. Förre fästningsfången Nils Johan Hellholm, som, född här i staden år 1812, förut blifvit dömd till lifstids fästning för fjerde resan stöld, men af gunst och nåd kommit på fri fot, har denna dag, för det han den 3 dennes hos häradshöfding M. af Huss tillgripit ett stycke lärft om 23 alnar, afrådhusrätten blifvit dömd till lifstids straffarbete, samt att för alltid vara förlustig medborgerligt förtroende; dock skall detta utslag underställas Svea hofrätts pröfning.