Aftonbladet – 18 december 1866, sida 3

äfven att upptaga afgifter eller sammanskott af hvad slag som helst utan konungens samtycke. Den ifrågavarande sanktionen på riddarhusafgiften mäste således betraktas såsom stående i samma kasus med K. M:ts tillåtelse till upptsgande ex. stamboksafgifter, och har, sävidt insä! faren vet, älven hittills varit så ansedd. Riddarhusets fonder användas till största delen till välgörande ändamål, till pensioner och stipendier åt medlemmar af adels ständet, och derföre har också afgiften i allmänhet villigt blifvit erlagd, men den kan icke betraktas eåsom tillhörande krono utskylderna, och flere fall lära redan förekommit, då vederbörande icke ansett sig kunna utkräfva den emot de skattekyldiges vilja. Om man skulle antaga att det vore nog att en viss klass i samhället ålade sina medlemmar — eller kanske också andra — en särskild skatt, och en derå erhållen stadfästelseafkonungen tolkades så att denaa skatt vore obligatorisk, så vore grundlagens stadgande om representationens allena-beskattningsrätt tillintetgjord, icke på papperet men i verkligheten. I fall någon vägrade att betala riddarhusafgiften så vore det derföre intressant att förnimma, troligen äfven för Häradeskrifvare, hurvida någon domsto skulle tilltro sig döma till denna afgifts utmätande. Också adelsman.