Aftonbladet – 18 december 1866, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Då uti eder tidning för den 26 nästlidne November under rubrik ?Bankväsendet Umeå? förekommer en artikel, som, afse ende Westerbottens läns filialbank, inne häller en och annen oriktig uppgift elle slutsats, anse sig undertecknade, hvilka efter dertill erhållna behöriga uppdrag granskat filialbankens förvaltning och räken skaper för siste bankåret, uppmanade. at meddela några upplysningar, de der redak tionen, ledd af sin kända rättskänsla, tvif velsutan icke lärer underlåta att i sin tid ning, på sätt redaktionen lämpligast synes offenthggöra till lugnande af de, i följd a berörda tidningsartikel, uppskrämda sinnena hos de bankens lottegare, hvilka, icke kän nande verkliga förhållandet, kunna hafve kommit på den tanken, att ställningen ut filialbanken verkligen är så bedröflig, sov den i artikeln blifvit betecknad, om mot satsen hvaraf de dock utan tvifvel skol erhålla en glädjande erfarenbet vid banken: slutliga utredning. Först och främst uppgifves uti ifrågava rande tidniovgartikels inledning, att filial banken öppnade sitt kontor i Umeå för nå got mer än tio år sedan, hvilket likväl ick är förhållandet, utan bavkens verksamhe började den 1 Oktober 1858. Artikeln framhåller derefter, alt den vic räkenskapernas afslutonde för sista bankåre uppkomna vinst 11.349 rdr skulle vara til fipnandes endast på papperet, men icke verkligheten, hvilket motsäges af det fak tum, att samma vinst utbetalies till aktie egarne under sistlidne September månad samtidigt dermed, att aktieegarne då jem väl, i öfverensstämmelse med bolagsstäm mans beslut, tingo återlyfia en fjerdedel a deras kontanta tillskott till grundfonden. Vidare påstås i artikeln att, för framte ende af en behållen vinst, bankbolagets bi tydliga fordringar i konkurser hafva blifvi u!i räkningen upptagna såsom fullgoda till gångar. Inga obehagliga rubriker såson Sunder konkursutredniogt ellers Gunde lavsckning4 stöta ögat uti bankens hufvud räkning eller vinst och förlust konto, sä ger artikelförfattaren, hvilken synes här hs utgått från den åsigten, att fordringar konkurser samt sådana, som äro beroende på Jlagsökning, nödvändigt mäste var: osäkra. Men då påtagligen säkra fordrin gar äfven förefinnas i konkurser, och såson sådana, efter direktionens och revisorerna bedömande, ansetts, till följd af de för den ställda säkerheter, de på konkursotrednin gar beroende iordringar, som filialbanker vid berörda räkenskapsårs slut egde, läre det väl icke funnits något skäl för direk tionen att i räkenskaperna stämpla sagde fordringar såsom osäkra. Vi tro oss och med temlig visshet kunna meddela, at ingen eller en högst ringa förlust på dess: fordringar kommer att uppstå, samt ati filialbankens lottegare skola utfå icke alle. nast hela återstoden af deras gemensamm: tillskott, uten äfven, om icke hela, ätmin stone en stor del af reservfonden. I öfrigt anse vi oss skyldige gifva vit handen, att direktionen hvarken för reviso rerna eller bankbolaget sökt undandölja nå got, som kunnat lemna fullständig upplys ning om bankens ställning, hvilken ärhge under dess verksamhet intill sista bankäre varit sådan att lottegarne halt att glädja si; åt en betydlig räntevinst i deras kontant: tillskott. Umeå den 5 Dee. 1866. B, Ljungberg. Magn. Huss. Conr. Schildt Landskamrer. Länsbokhållare. Handlande.