Aftonbladet – 18 december 1866, sida 2

Språksträfvandena i Vorge (Af Aftonbladets korresp. i Kristiania.) IL. Idealet för de möålsträfvares? längtan hvilka ansägo införandet af ett alldeles nyt språk nödvändigt, skulle naturligtvis vara, att de kunde få skritva fullkomligt forn norska. Detta skulle varu den endu ulgö rande brytningen med hela den, enligt de ras påstående, onorska? utvecklingen fråt unionstiden. Försöket gjordes också mec biständ af en isländare i ett litet arbete med titeln ?Ny Hungrvekja?, hvilket ä 11858 utkom i Bergen, och såsom hvars för fattare en förmögen privatman vid namn Prahl uppgafs. Boken sjelf bestod blotta de obligata klagomål öfver det danska väldets förderfliga inflytande o. 8. v., hvilka man så ofta hade hört, men som likväl här voro framställda med en ensidighet, hvar till man sällan sett msken. Men det märk liga var språket, hvilket var skrufvadt så långt tillbaka, att det var nästan omöjligt att förstå boken utan en temligen noggrann kunskap i foronorskan, hvaremot likväl hela språktonen med sin fullkomligt moderna, tyskt-filosofiska klangfärg visade, huru omöj. ligt det var att ?blåsa lif i de döda benen? och huru litet ett språks karakter bestäm. mes blott och bart af glosförrådet. Så stor var författarens afsky för allt hvad som på något sätt kunde misstänkas vara danskt, att han valt att meddela förklaringen öfver sina många nybildade filosofiska termer på — tyska. Samhugarlig? förklarades sålunda, under texten med sympathetisch?, gaum? med ?Aufmerksamkeit?, ?rettfylgja? med ?Cunseqvenz? o. s. v. Det hela var onekligen gjordt med en oförskräckt ?rettt fyleja?, men blef naturligtvis uten något inflytande, emedan det för de flesta var rent af obegripligt. Här visade sig sanningen af det yttrande, som sjelfva målsträfvandets fader en gång kommit att tälla, nemligen att det icke är nödvändigt, att det, som skull slå an på allmogen, just skall vara författadt på deras eget mål; deremot är det nödvändigt, att det ärifolkets anda, att det inuehäller sådana tankar, som folket kan tillegna sig, och framträder 1 en sädan form, att den rätte meningen är klar och fattlig för alla?. Detta var som sagdt är 1858. Samma år fram på hösten fick målsträfvandet ändtligen sin egen organ i veckobladet ?Dölen?, utgifvet af då aren ÅA.