Aftonbladet – 13 december 1866, sida 2

ler ett du ej begagnar din vanliga cnvishet till att icke svara mig. Det är ej nog för dig ast vara klok och dristig samt ati yfvas deröfver. Du kan väl ej dåraktigt tro dig om att på egen hand leda dig sjelf under förhållanden, så betänkliga, att de nästan förskräcka mig sjelf. .Jag kommer nu för att erbjuda dig mitt bistånd. Och bar jag ej i sjelfva verre: rätt dertill? Är jag icke din far? Du torde kanske äfven medgifva, att jag eger nägon klarsynthet. Nå väll jag ställer nu denna till din tjenst. Jag kommer här ej att ha ögon för annat än ditt intresse.? Jag tackar er?, sade Violante, ?men jag vet icke om hvilka förhållanden ni talar. Violante!? utbrast advokaten; ?om din mon träffadea af sina förfäders sjukdom? ...? ?Det är någonting, som icke kan inträffa?, svarade Violante långsamt, ?emedan det ej är så längesedan, knappt fyra månader, då ni ville göra mig till markisiona af Croixde-Vie och jag ej ville det. Då försäkrade ni mig att någonting dylikt ej skulle inträffa. Fyra månader äro ofia nog till att förändra verldena gång?, mumlade herr de Bochardidre, i det han nedslog ögonen. ?Du resonnuerar som ett barn. Mina förutsägelser voto visserligen då kloka. Hvem hade väl kunnat påstå, att de ej vororiktiga?tEmellertid ifall någon tillfällighet inträffade, som icke motsvarade mitt förutseende, om denna förfärliga olycka, hvilken jag kuappt vågar antyda, drabbade dig, Violante, bvad skulle du göra?? Det har jag aldrig tänkt på?, återtog Violante med låg röst. ?Jag hoppas, att OCroix-deVie-slägtens galenskap skulla träffa mig i min ordniog!.. Men ifall jag besiöte mig till att lefva, så skulle jag ej vilja bedröfva någon med ösynen af rain modlöshet och mia sorg, utan jag ekulle draga nig tillbaka, långt bort härifrån, till mitt bus bland Alperna.? Ah?, sade herr de Bochardiere ironiskt. du skulle ju äfven ha den utvägen att