Aftonbladet – 11 december 1866, sida 3

Rällsgänssoch Folssaker. Unga brottslingar. Vid rådhusrättens tredji afdelning förevar i går ett ransakningsmål af sär deles upprörande beskaffenhet. Fyra gossar, a hvilka en var minderårig, åtföljda af sina för äldrar och målsmän, stodo tilltalade derföre at de den 30 sistlidne November å kajen vid Skepps bron tillgripit en låda, innehållande ett parti rull tobak, tillhörande det tätt invid kajen förtöjd ångfartyget Hudiksvall n:r 2. Som målsegande tillstädeskom styrmannen å nämnde ångbåt Hal din, hvilken stod i ansvar för det stulna godset De tilltalade, som erkände förbrytelsen, hade sin: emellan delat det stulna, men vid delningen hade den ena fått mer än den andra. Någon tvis om hvem som fått mest uppstod mellan de unge förbrytarne. Målsegarne hade återfått 30 rullar uppskattade till 7 rdr 50 öre; resten förklarade sig gossarnes målsmän, ehuru fattige, villige at ersätta med en fjerdedel hvar, enligt det upp skattade värdet 32 rår 50 öre. Efter en kort öf verläggning afkunnade domstolen utslag, hvari genom tre af de tilltalade dömdes att för förste resan stöld, förenad med inbrott, hållas till månaders straffarbete och i fem år vara medbor gerligt förtroende förlustige, och skulle den min: derårige gossen, enligt etrafHlagens bestämmelse, af föräldrarne tilldelas lämplig aga i sitt hem. Det svåra straffet gjorde såväl på gossarne och deras föräldrar, mellan hvilka en rörande scen följde, då de unga brottslingarne skulle afföras till häktet, äfvensom Hk de närvarande åhörarne ett pinsamt intryck. an såg här åter ett af dessa upprörande fall, då ynglingar, som knappast lemnat barnåldern, införda på brottets bana, synbarligen af oförstånd och okunnighet om förbrytelsens svåra följder, dömas till ett vanärande strati, hyarigenom de för hela sitt lif äro hemfallna till allt menskligt elände; och man kunde icke annat än beklaga, att lagen under dylika omständigheter som dessa icke vet af någon mild. het eller skonsamhet. — Våldsamt uppträde. Å rådhusrättens 5:te afdelning hölls i dag förhör med förre studeranden Paulin, tilltalad för deltagande i det uppträde, i följd hvaraf e. o. kammarskrifvaren Zelin häktades. Vid målets pårop kom Paulin samt öfverkyparen å operakällaren Eriksson och stadsbudet Furssman tillstädes. Ingendera af dem framställde några ansvarspåståenden mot den tilltalade. Öfverkyparen Eriksson uppgaf visserligen, att han af Paulin erhållit ett slag med en käpp, men ansåg detta hafva skett af våda, och hade slaget varit ämnadt åt några okynniga pojkar, som ofredat Paulin. Målet uppsköts till annan dag. — Nekadt tillträde till polisdomstol. På samma afdelning förekom i går till förnyad handläggning det från polisdomstolen remitterade målet, rörande litteratören V. Arnelius, anklagad att den 27 sistl. September ha sökt med våld inråna i polisdomstolen under pågående session och dervid våldfört sig å utanför dörrarne till polisdomstolen posterade stadssoldaterna C.J. Åndersson och M. Stenseijer, hvilka vägrat honom inträde, hvarvid han yttrade: ?Vet hut, fähundar! är detta en öppen domstol eller är det en inqvisitionsdomstol m. m., hvarjemte Arnelius påstås hafva fört oljud samt varit af starka drycker berusad. Hvajl sistnämnda angifvelse angår, har Arnelius redan under förhören vid polisdomstolen med vittnen styrkt, att densamma varit ogrundad, hvadan ansvarspåståendet i denna del af målet blifvit nedlagdt af åklagaren. Angående våldet mot stadssoldaterna, blefvo nu dessa hörda och öfverensstämde deras berät. telser med de uppgifter de förut haft inför polisdomstolen. Såväl Andersson som Stenseijer nekade att ha våldfört sig å Arnelius, utan hade de blott sökt hindra honom från att intränga polisdomstolen. Tillfrågade hvarföre de sökt hin ra detta uppgåfvo de, att ge af korporal Rupach fått bestämda ordres att ej insläppa någon annan än dem som derstädes hade mål anhängiga och inropades af polisen. Rupach, tillfrågad af hvem han fätt denna befallning, sade sig hafva fått den af vaktmästaren vid polisdomstolen Eniksson, och tillade att icke allenast han, utan alla korporalerna vid militärkåren under hela förliden sommar haft att ställa sig samma befallning till efterrättelse; men efver det me. Arnelius timade uppträde, hade Rupach af polisdomaren blifvit förständigad att insläppa så många personer utrymmet medgåfve. ÅA kärandesidan hördes tre vittnen, men vittnesberättelserna voro icke fullt öfverensstämmande. Då såväl allmänna åklagaren som svaranden åberopade vidare bejisning, uppsköts målet till den 22 dennes kl. 11 om — Katolska kyrktornets instörtande. I lördags fortsattes åter ransakningen, rörande denna olyckshändelse. Vid pårop af målet inställde sig ingen mer än kärandenas ombud, muraren Johansson, som å sina hutvudmäns vägnar yrkade ersättning