Aftonbladet – 11 december 1866, sida 2

— Tilltalsreformen i afseende på benämning af ogifta fruntimmer, hvilkens grunder redan utvecklades i tvenne utförligare artikJar i Aftonbladet den 6 och 19 Mars 1861, men hvilkens genomförande först i dessa dagar begynnt, synes ha de bäsia ulsigter tillframgång. Utom af Aftonbladet samt Göteborgs Fandelsoch Sjöfartstidning, bar densamma redan med värma blifvit omfattad af Ny Illustrerad Tidning (i viss mån äfven af Stockholms Dagblad) samt en stor del af den förnämligare landsortspressen, såsom Jönköpingsbladet, Nerikes Allehanda, Norrköpings Tidningar, Malmö Handelsoch Sjöfartstidning, Malmö Allehanda, Öresundsposten, Kalmar, Wadstena läns tidning, Skånska Posten m. fl. Den enda landsortstidning, som uttalat sig emot reformen är den lilla ?Hvad nytt?? i Ekesjö, hvilken efter hvad vi hört sägas, lärer redigeras af ett par fruntimmer. I hufvudstaden har redan inom sällskapslifvet bruket af ordet fröken i st. f. mamsell blifvit ganska allmänt; likaså i Upsala. Efter hvad vi erfarit lärer också å utanskrifterna på de genom postverket befordrade bref den sistaämnda titulationen temligen allmänt gifvit vika för den förra. Vi äro fullkomligt öfvertygade att det inom ett halft är skall betraktas såsom en stor ohöflighet att kalla ett ogift anständigt fruntimmer för mamsell. å någon tidning förklarat sig vara stor vän bf reformen, men förebrått oss atticke bestämdt ha angifvit, huru långt vi tänkt densamma utsträckt, så beror detta derpå, att bemälte vår medbroder icke behagat taga verklig reda på hvad vi ytirat. Vi hafva nemligen ganska klart och tydligt tillkännagifvit, att vi vid alla de tillfällen, der ordet mamesell bittills varit användt, komma att i dess ställe använda ordet fröken, med undantag endast för de damer, som rmvöjligen skulle kunna komma att en eller annan gång figurera i rättegångsafdelaingen, och hvilka ha till sitt yrke att vara ?mamseller?. För öfrigt torde man knappt behöfva påpeka, att de som gifva sig min af att icke vara med om reformen derföre att den icke skulle vara tillräckligt genomgripande då den icke afsåge att införa samma enämning för alla ogifta qvinnor, från ladugårdspigan oeh den kringvandrande dalkullan till ministerns och presidentens döttrar, ådagalägga alldeles samma reformkärlek, som t, ex. de hvilka med stor salvelse förklarade att de icke ville vara med om representationsreformen derföre att den icke var nog radikal, icke utsträckte den politiska befogenheten äfven till tjenstehjon och lösdrifvare.