Aftonbladet – 8 december 1866, sida 3

af någon annan; ty såsom rimkrönikan säger: Hvar frälseqvinna ville heta fruga, Att andra skulle sig för henne buga.? Numera, då frutiteln är så allmän att den till och med tillägges grönmångelskorna och roddarmadamerna, har den tilläfventyrs för mången icke haft någon vidare lockelse än den, att sBåmedelst slippa ifrån den ledsamma benämningen ?mamsell?, Det är en känd anekdot om den unga frun, fom hade gjort en så kallad mesallians — hon var af adlig börd och hade än sig med en ofrälse köpman — och som, tföljd af sin lilla gosse, kom att rådföra is med professor M. angående sitt hjertlidande eller hvad det var för en sjukdom hon hade. Då professorn frågade med hvem han hade den äran att tala, förklarade hon, för att gifva sig en viss betydenhet, att hon vore född fröken X. — Ah, utbrast den satiriske eskulapen, behager fröken då stiga in och ta sin lilla gosse med sig! Vid denna försmädliga inbjudning gaf stoltheten hos damen ögonblickligen vika för blygseln hos qvinnan, som skyndade att upplysa både att hon var gift och med hvem. För dem som ännu äro böjda att göra någon skilnad mellan välborna och icke välborna unga fruntimmer föreslås införande af en frökenexamen, hvilken aspiranterna till frökentiteln skulle undergå. Konsten blir härvid blott att taga reda på i hvilka afseenden de adliga jungfrurna skilja sig framför de oadliga, då det slutligen borde bli uppenbart att det förhåller sig med ftrökenskapet som med adelsmärket, hvarom sjunges i ?Spurven i Tranedands?, att det liknar icke annat stoft, det är hvad man kallar — ett doft.? På den vackra expositionen af lotterna till det för industrimagasinets förtjenstfulla förestånderska, fröken Avgusta Brandes, anordnade lotteriet ha vi i dessa dagar sett några fröknar af handelsoch tjenstemannaklassen göra les honneurs med ett behag, som för våra profana ögon icke syntes kunna öfverträffas af någon stiftsfrökens. Att vara elegant och magnifik kommer för öfrigt icke an på börden. En korrespondent till en af parisertidningarne beskrifver franska hofvets nöjen i Compiegne och yttrar, på tal om kejsarinnans sätt att utsfva värdskapet der, att ?om alla fruar A. och B. af vära bekanta gjorde sig hälften så mycket besvär att roa sitt främmande och lroge eådan försorg om sina gästers beqvämighet och trefnad i hvarje hänseende, som kejsarinnan af Frankrike gör, skulle deras väster bli på det angenäma: te öfverraskade. Det tro vi visst; men fruarna A. och B.jha peklagligtvis icke samma mojesger att ut-F ifva ett storartadt värdskap som kejsarin-k van af Frankrike. Sätt hvilken hygglig veosk flicka som helst på en tron, och jag ill svara för att hon om också icke född 7. Wellen eller von Walkendorff, skall uppära sin värdighet lika bra som den forna nademoiselle Montijo. Kurry. I