FANILJEN CROIX-SE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. ?Hvilken blick !? återtog abbån, i det han upplyfte sina händer emot himmelen. ?Jag sade då till mig sjelf: larne äro icke alltid så milda som man älskar att tro. — Erkeenglarne isynnerhet, min kusin, äro rättvisa, starka och rena. Ni kom liksom de komma med en mission, men ni visste det icke ännu. Ack, jag bäfvade då för Martels skull, ty jag visste nog äfven att ni skulle göra er till herrskarinna öfver hans själ och styra den med lätthet...? JSa7, sade Violante, ?och ni bäfvade för att det skulle ske med våld.? ?Nej, stammade han, ?visst icke, min kusin.? ; jur Våld etter mildhet?, återtog Violante, i det hon lät sitt broderi nedfalla, så har jag icke valt, herr abbe. Den sednare utvägen, som sjelfmant framställde sig för mitt förnuft, antogs genast af mitt hjerta. Har jag icke arbetat på att bota hans arma sjuka själ? Har jag väl sedan tre månader ett ögonblick lemnat Martel? Jag har lefvat dag och natt lyssnande till hans tankar, och jag känner dem alla. Om jag nu skulle. bli besegrad! Alla här vilja berömma mitt verk och tro på framgången; man ser redan himmelen öppen. Man säger mig att hvad som återstår mig att göra, är ingentiog; men hur litet det än må vara, tänk om jeg ändå misslyckades?? sy SER. EB, nr 260; 264, 263, 265—269, Fd Sr MR och 2360