Aftonbladet – 8 december 1866, sida 2

ade herr. de. Bochardiere, hade hvarken allit Chesnel eller enkefrun eller Violante in. Hiån var den. ende på. Croix-de-Vie, som kom ihåg, att det i dag var den 22 Septembar, att markisen samma morgon uppnått. en ålderaf 3312 år och att hälften af det olycksbringande året sålunda var förfluten. — ?Violante, sade han bäftigt, hvarföre lemnar. du din man ensom ? Violeante svarade icke, men steg upp och begaf sig till sin våning. Markisen var ej längre der. Ö du skygga hjerta, af hvilket trenne månaders sällhet ej förmått uppmjuka annat än det yttre skalet. Värdige ättling af alla dessa hårdnackade och dystra borgherrar, hvilkas lif och död han önskade sig. Oförbätterliga, fördömda slägt!... Hon hade likväl trott sig kunna hålla honom för alltid qvar i sina händer. Och han tänkte under tiden endast på uppresning och flykt. Han hade ej gifvit henne mer än ena delen af sitt jag; han behöll för sig sjelf den andra; han lösgjorde sig sakta, i tysthet, och då han sagt att han ej ville lefva anpat än genom henne och med henne, så bedrog han henne. Stolta bjerta, som så snart tröttpat vid en qvinnas välde! Hvad önskade han väl.då? Han egde kärlek, hen egde sällhet, men om allt detta goda bekymrade han sig ej längre. Hvad han önskade var ingenting annat än en vild frihet. var skulle hon väl nu träffa honom? Avart hade han väl gått med sitt olycksaliga grubbel? Då han hade gifvit tillkänna, att han ville skrifva, månne han talat sannt? Kanhända hade han dermed ingen annen afsigt än att göra sig af med sin vakterska! Ett vackert namn för den, som han aftonen förut kallat sin befrierska och sin drotining! Violante gick fram till bordet; det var ännu