Aftonbladet – 7 december 1866, sida 2

misslyckats, ehuru det visserligen är att beklaga, att en sådan ännu kan i vårt land vinna så pass mycken framgång, som antydes af den starka minoriteten, med afseende å hvilken likväl är att märka, att mer än hälften, eller icke mindre än 91 röster, vunnits inom Sorunda socken, der frih. Bondes stora gods Follnäs är beläget och der inflytandet af en personligen så rikt begåfvad och i umgänget så högligen älskvärd och intagande man, som frih. Bonde, naturligtvis gjort sig mest gällande. Vära läsare torde erinra sig, att i vår redogörelse för valmötet i Södertelje omförmäldes, att vår referent förgäfves hade begärt att få del af det bref från frih. Bonde, som dervid upplästes af kapten Uggla på Rosenborg. Detta bref, eller åtminstone en del deraf, har emellertid i går afton sett ljuset i Dagligt Allehanda, som beledsagat detsamma med en inledning, hvari antydes, att de deri uttalade åsigter ej voro alldeles så beskaffade som man af tidningarnes referater erfor. Vi skynda att äfven för vår del här nedan återgifva den del af brefvet, som sålunda nu bliivit tillgänglig, öfvertygade att läsaren skall finna, att de ?åsigter?, som vårt referat omförmälde, verkligen der återfinnas, ehuru insockrade i ett omhölje af fraser, hvilka referenten icke kunde hinna anteckna. I sin ingress uppställer Allehanda för öfrigt den besynnerliga satsen, att det icke är tillständigt för annat än lokalbladen att sysselsätta sig med valen till andra kammaren. Vi protestera på det uttryckligaste mot en sådan inskränkning af yttranderätten, och förklara att vi städse skola, så ofta vi dertill finna anledning och tro oss kunna något dermed uträtta, sysselsätta oss med dessa val. Allehandas sats, utdragen i sina konseqvenser, skulle för öfrigt leda derhän, att vale på landsbygden, der ej några tidningar finnas, aldrig skulle kunna offentligen beröras. Förmodligen har väl Allehanda velat förbehålla rätten att beröra dessa ämnen åt tidningarne i närmast belägna städer, och således gifva Södertelje tidning privilegium på att redogöra för valmötet i Södertelje, behagande vår holmstidningarne lika v 1 kunna betraktas såsom lokalblad för hvad som rörer det bufvudstaden tillgränsande Södertörn, som någonsin Söderteljetidningen. Det företer sig eljest härvid den omständigheten, ait Aftonbladet med anledning all. Söderfeljemötet allsieke uttalat någon egen mening, endast redogjort för förhandlingarne så fullständigt. som det var oss möjligt, då man undandrog oss tillgången till frih. Bondes bref. Vi ba underlåtit att för egen del yttra oss om valet, emedan vi väl visste att vi icke skulle kunna utöfva synnerligen stort inflytaode t. ex. på valmännen i Sorunda; men vi ha deremot redogjort för valmötet, dels till tjenst för del. valmän, som ville bilda sig ett omdöme om kandidateraa på grund af deras uttalanden, deis ock för att bringa till hela landets kännedora de off ntliga uttalandena af två hvar på sitt sätt så framstående personligheter, som rektor BSiljeström och frih. K. Bonde. Valmötet i Södertelge, der frih. Bonde framlade sitt valpregram, minskade ingalunda det intresse hvarmed man motsåg utgången af denna märkliga tvekamp, helst när man sammanställde de der uttalade åsigterna med innehållet af de ströskrifter i statsekonomiska ämnen med hvilka frih. Bonde först till drog sig allmänna uppmärksamheten. Det i Dagligt Allehanda meddelade stycket af frih. Bondes bref lyder sålunda : Man talar så mycket om att sprida upplysning bland folket, men erfarenheten lärer oss, att, utan ett visst qvantum välstånd hos ett folk, civilisationen icke kan göra några större framsteg; och vi veta sjelfva, att innan vi tänka på att sysselsätta våra barn med vetenskaper och konst, måste vi se till att de ega kläder och föda, hus och hem. Finnes belåtenhet och trefnad uti föräldrahemmet, äro hemsederna milda och uppfostran går lätt; och utan uppfestran har, enligt min uppfattning, undervisningen eller inlärandet al ett visst qvantum b okvett föga värde. En författare säger också, att det är lika omöjligt att förädla ett folk, som svältei och fryser, som att förbättra kreatursracerna om utfodringen endast utgöres af halm. Vill man väcka håg för folkskolan, får man icke alltför hårdt genom kommunalskatter till skolbyggnader m. m. trycka den mindre jordbrukaren och icke genom alltför stora fordringar på sjelfva barnen skrämma dem, i stället för att väcka lusten hos dem att få gå i skolan. Här är ett skönt fält för de mera bemedlade klasserna att räcka skolstyrelserna och skollärarne handen, genom att bispringa barnen med kläder och föda eller lemna bidrag till skolbyggnaders uppförande. Synneriigen tillkommer det oss landtmän att se till att skolträdgårdar finnas vid sockenskolan. Häruti ligger sannerligen ett frö till välstånd. Trädgårdsskötseln är åkerbrukets moder och åkerbruket åter grundvalen för samhällets bestånd, dess förkofran och så medelst äfven för civilisation. Om man betraktar civilisationens framsteg, så skall man finna att den alltid gått hand i hand med jordbrukets ut veckling. Fornåldern uppreste derföre altaren åt Ceres och de gamle sade, att bildningen framträdde med ett ax i handen. Man frågar sig derföre hurudan lan dtbrukets och dess idkares ställning är under nuvarande förhållanden. Hvilken lön erhåller han för sitt arbete, sin oro och sina ansträngningar? Denna fråga behöfver icke jag besvara; men erfarenheten lärer att öfverallt, der skatterna äro tunga och räntefoten hög, der blomstrar icke jordbruket och sjelfva jordvärdet kan icke annat än falla, oaktadt brukarens outtröttliga bemödanden, Mina ord ber jag att genom exempel få belysa. Om en person köper under vänliga penningförhålländen en egendom för 100,000 rdr med en intecknad skuld af 50,000 rdr å 5 proc. och beräknar 5 proc. afkastning på egendomen, så erfordras årligen 2500 rdr ll räovoteliqvid och köaren har resten eller en lika summa 2500 rdr. en stiger räntan och inteckningen blir uppsagd och inteckningen måste belånas i någon af våra banker till t. ex. 10 procent, så åtgår hela afkastningen eller 5000 rdr — och egendomsegaren går småningom utföre, tills han ser sin egendom under klubban vid förestående exekutiv auktion. Hit kan ett förvändt banksystem föra ett land, hvarföre äfven banklagstiftningen torde blifva en af vitalfrågorna vid nästkommande riksmöte. Men äfven beskattningen torde ådraga sig representationens välförtjenta uppmärksamhet, ty, enligt min uppfattning, absorberar den en alltför stor del af nationens arbetsprodukt. Skatterna utgöra för det närvarande, enligt sednaste riksdagsbeslut 35!2 millioner rdr — då ärade samtida härvid förbise, att Stock-: