Aftonbladet – 6 december 1866, sida 3

kI efterverlden till lärobok, ty ingen har gi ia lefvande som han framställt typer ur 19:d seklets Paris. Hans karrikatyrer äro straff a I fande satirer. Bland de mest framståend rIserierna i hans album märkas De gaml a I loretterna, Ungdomslifvet, Känslans invalider m. fl. Gavarni var moralist, och af de or han lägger i sina figurers mun äro mång: värdiga en stor skald och tänkare. Se der gamla loretten, som sjunkit ned till tig gerska. Hon räcker fram sin hand mot er förbigående gammel man och säger: — Var barmhertig, gode herre — — och må Gud bevara edra söner — — för mine döttrar... Violoncellisternas konung har lagt ner sir stråke för evigt, såvida icke englarne fö befallning att hemta upp violoncellen til högre regioner, der artisten skall spela solif på de himmelska konserterna. BServais do; på sin egendom i närheten af Briässel, oc vid underrättelsen om hans död gick en darrning af smärta genom hans fosterland. Servais var känd i hela Europa, och öfverallt efterlemnar han deltagande vänner och beundrare. Hör, der klinga toner emot oss! Vi stå ione i Palais-Royal och lyssna på sången, som ljuder från caf Hollandais deruppe. Förunderligt hvad den melodien tränger till hjertat. Blodet rusar upp till kinderna och det är något som vill tränga sig fram i ögonvrån. Hvem är som ej vår broder minns? sjunger kören. Ack, nog minnas Jvi honom, nog minnas vi allt som rör det kära Jandet vid Mälaroch Östersjövåg. I Sånger kommer från den nyligen bildade I Skandinaviska föreningen, som har sina samImankomster deruppe i kafeet. Föreningen har nyligen erhållit en skrif velse från baron J. Taylor, President-FonI dateur des Associations dArtistes, med uppmaning att inbjuda alla sångföreningar i I Norden till den stora sångarfesten, som kommer att ega rum i Paris i slutet af Augusti 1867, samtidigt med verldsexpositionen. Alla länder skola, om möjligt är, vara representerade, och fransmännen vilja göra allt för att underlätta de främmande sångarnes resa, genom att arrangera om nedsatt pr:s på jernvägarne, fritt upplåtande af konsertlokaler i Paris och dylikt. När alla väl äro samlade, skall en täflingsstrid börja mellan de olika nationernas körer, och ett pris (som man tror 10,000 francs) skall tilldelas de sångare som af juryn förklaras för segrare. Endast från Tyskland väntar man mellan 20 å 30,000 sångare. Om Bverge kunde skicka den kör som uppträdde på jettekonserten i Stockholms industripslats, så skulle helt säkert den nordieka sången häfda sitt stora anseende. När täflipgen är slutad, förena sig alla sångarne, till ett beräknadt antal af omkring 50,000, och tåga med sina fanor till Place de la Concorde, der kejsaren möter dem, för att helsas af en enda unison kör, sjungen af 50.000 röster. Det låter litet fabulöst, ja, det stöter till och med på humbvg, men styrelsen för den tillkommande sångarfesten uppger detta pogram med djupaste allvar och öfvertygelse. Inbjudningen kommer troligen helt snart att bli synlig i de nordiska tidningarne. Vi hafva nu hunnit ända till boulevard Italien och befinna oss midt uti Pariserhvimlet. Alia dem som tröttats af besöket hos de fattigas systrar kunna nu till ersättning få ett litet nervretande skådespel. Dernere i källaren får man ee ett afhugget hufvud, som talar och gör grimäser. Det är ju lockande, eller hur? Halfva Paris springer och ser på underverket. På ett bord står det guillotinerade hufvudet med sitt likfärgade ansigte vändt mot publiken. Dragen förvridas då och då till de rysligaste grimaser, och ögonen hvälfva sig isina gropar, uttryckande riktiga afgrundssmärtor. — Stackars djefvul, han har liktornar som spå väder — söger en röst bland publiken; Ett allmänt skratt belönar den kritiska skämtareh. Nu börjar hufvudet tala med graflik röst. Publiken är en stund tyst af bäpnad, men en spefågel har nog liten respekt för döden och kastar en pris snus i ögonen på det rysliga hufvudet, som) då slutar att tala och gör en ännu förskräckligare grimas än förut. En af museets vaktare ropar på polis och spefågeln föres till kommisserien, för att stå till ansvar för sitt hemska brott. De som icke tro på underverk påstå, att det afbuggna-bufvudet ännu sitter qvar på kroppen, som döljes under det bord der bufvudet står. Genom skickligt anbragta speglar har man åstadkommit den effekten, att alla bordsfötterna synas och att rummet emellan dem ser ut som om der ivgenting funnes. Hur det än må vara, så verka; den vräsliga synen rätt pikant på en viss publik, )! Somliga fiona hela tillställningen vämjelig,i men andra se spetaklet med nöje, och det är för de sistnämndes skull vi pått ter i källaren för att 6e på la tete decapitle, seJan vi med de förstnämnda gladt oss åt! värt besök hos les petites soeurs des pauvres. Richard ee 0 mt I PH i OPPO PD . — 2 AA FP For FE Il RR n Rättesåneoecsack Palisgaker. It