Aftonbladet – 4 december 1866, sida 3

(Insändt.) Skall indusiripalatset förstöras elier på något ändamålsenligt sätt användas? ooJu mer den tid närmer sig, då beslut borde fattas angående den stora industribyggnadens öde, desto mer inser man att tiden icke ännu är inne för att i detta afseende fatta ett definitivt beslut. Lätt är naturligtvis att dekretera byggnadens nedrifvande och försäljoing; men personer med tanke och känsla af sin ansvarighet få icke havdla såsom lättsinniga ynglinger, och inse atan svårighet att första frågan beträffande ett så betydligt byggnadsverk är, huruvida detsamma icke må kunna på tjenligt sätt till stadens eller det allmännas gagn användas. I detta fall äro dock meningarne icke blott delade, i det att några vilja använda byggnaden eller särskilda delar deraf till saluhallar, att uppsätta på det blifvande stora torget nedanför Barnhusträdgården eller annorstädes; andra vilja uppställa densamma å Humlegården; och andra åter vilja begagna lokalen till exercisrum för skarpskyttarne. Det ledsamma är att en stor del klokt folk ännu icke haft tid att för sig uppgöra någon plan härmed eller, uppriktigt sagdt, att tänka rät öfver saken; och till antalet af dessa hörer, efter hvad vi kunnat finna, en stor del af hrr stadsfullmäktige, just de som skola afgöra sak.n. Följden af denna obeslutsamhet och skiljaktighet i omdömena skall sannolikt blifva den, att, om ett afgörande nu skall frmtvingas, beslutet blir ganska misslycka t och sannolikt det, som otvifvelaktigt skulle vara det allra sämsta, nemligen byggnadens nedrifvande och försäljning styckevis eller i sin helhet. Det är af dessa skäl, som vi för vår del skulle vilja understödja den mening, som i sednar: veckorna börjat mer och mer vinna terräng bland dem, som tänkt på denna sak, nemligen a:t byggn2den bör intill nästa sommar bibehållas der hon är, endast tilläfventyrs med den förändring, att midtelpartiets golibyggnad, eller den del deraf, som betäcker Arsenalsgatan, borttages, så att passagen till Blasieholmen lemnss fri; hvilket naturligtvis icke påkallar den vackra kupolens borttagande. Emot detta förslag, som äfven framställdes vid stadsfullmäktiges sammankomst den 12 November, likväl, såsom vi uppfattat det, i ändamöål att få byggnaden för alltid qvar, enmärktes endast att etdfarligheten? då skulle bli större; men om, såsom naturligtvis fallet måste blifva, byggnadens inre, å båda sidor om gatan, blefve-på något skickligt och icke vauprydligt sätt brädbeklädd, vore naturligtvis vid en så trafikerad gata faran icke härigenom större än den är i byggnadens närvarande skick; hvilken fara i sjelfva verket är ingen, i jemförelse med hved en otalig mängd andra byggnader, i hvilka mycken eld begagnäs, erbjuda. Fördelarne häraf vore åter, i första rummet, den stora, att allmänheten och vederbörande sjelfve finge tid på sig aut väl öfvertänka det förnuftigaste sättet att använda denna kolossala byggnad, hvilken är alltför stor, allUör dyrbar och, vi tillägga, alltför vacker, att bortkastas likt er vanlig tillfällig barack; och i andra rum met: att densamma under tiden kunde, göra rätt mycket gagn till lokal för skarpskyttarnes exerceis, för möten och möjligen äfven för konserter m. m. Det vore önskvärdt att hrr stadsfullmäktige ville, när de härnäst komma att rådpläga i denna fråga, betänka sig väl, innan de lt esluta bortslumpandet i en hast af en byggnad, som redan v.d sin tillkomst ochi sitt byggnadsmaterial företett ett alltför bedröfligt bevis på följderna af den oeftertänksamhet, hvarmed de vigtiga ärenden, som äro våra stadsfullmäktige anförtrodda, i allmänhet hanvdhafvas. Det fiones nercligen hos den stora upplyste allmänheten icke mer än en mening derom, att vederbörande. genom en liten smula förtänksamhet, kunnat, när frågan om en större slöjdexposition först diskuterades, bereda staden och landet den ofantliga fördelen af en ständig expositionsloksl genom : det bistånd, som intresset för åstadkommandet af en nordisk industriutställning lemoade; och hvilka mer eller mindre plausibla skäl man nu må anföra för ett hastigt borttagande af. den sedan uppförda expositionsbyggnaden, borde man vakta sig att icke på sådant sätt alltför pälogligen gifva dem rätt, som påstått att hela denna tillfälliga expositionsbyggnad var ett, storartadt slöseri med allmänna medel. mn An 7