Aftonbladet – 1 december 1866, sida 3

Tilltalsreformon och riksdagen. Till Redaktionen af Aftonbladet! Medan reformer af den mest genomgripande art kunn .t i sednare tider genonföxas i vårt lands alla offentliga förhållanden, väntar ännu den sociala reformfrågan på sin lösning. . Fåfängt hafva personeraf den högsta samhällsställning, af den grundligaste bildning och af den vidsträcktaste affärsverksamhet yrkat på reformen och förbundit sig att arbeta för dess: genomdrifvende, men — allt förgäfves. Fåfängt sucka alla bildade medborgareklasser efter lättnad af det ok, som med centnertyngd trycker på vårt umgängeslif — högmödet, fåfängan, vanans makt och tilläggom äfsen blyghetes och försagdbeten hafva hittills upptornat oöfverstigliga hinder. I sin mån har väl ock bidragit, att reformens vänner icke kunnat förena sir, tva något bestämdt stridsrop. Allt vackfande är förderfligt. Så ock bärvidlag. Ni, I och De hafva ömsom föreslagits och vunnit anhängare, men härvid har det stannåt. Vi vilja icke trötta med attupprepa, hvad som är sagdt till förmån för än det ena det andra tilltalsordet, om ock bröd — än i M -sAfolkens taget mv vika mest andamålsenligt i j vlott på enhet. Må vi besluta osg för någotd: a af de föreslagna! Fosterlandet står nu vid början af ett nytt tkifte i desa politiska utveckling, ståndens skrackor hafva fallit, svenska folkets omyndighetstilletånd är förbi; månne icke justna är rätta tidpunkten att lösa de fjeltrar, som binda tungan, försvåra ideutbytet och hindra den ena menniskans närmande till den endra? — Vi våga tro det. Det tillhör derför de män, com utgått genom folkets fria val, att sätta sig i spetsen för ceh genomföra denna reform. Af sina ;nart samm: nträdagde 1epresentavter, valda tan afseende på siånd och klasser, väntar ven .ka folket, att de uten förskoning bort rensa alt gammalt ogräs, som ståndsindelringen utsått i vårt land. Fältet är vidträckt, men jordmånen tscksam. Et af åra förnämsta ogräs är det eviga tituleandet. Måtte Sverges snart sammanträdane riksdag äfven i detta afreende göra sin ligt! —