Aftonbladet – 1 december 1866, sida 3

männa och svåra vanhedrande, inses nog äfven , Jaf adelns bättre medlemmar; men de ofriga af I denna klass invända vanligen att noga utpräglad rang försolika samhällsklasser är nödvändig för ordningens skull, och att frökentiteln derföre bör såsom hittills inskränkas till den adliga klassen. . . för vår del, anse deremot hela rangsystemet h beklagligt. åtminstone i de flesta fall. Att rarg tillföljd af tomma titlar, utan egen förtjenst, är ii sjeltva verket skadlig både för samhället och den betitlade individen behöfver ej utredas, ty i laerom är bland opartiska icke mer än en tanke, åtminstone hvad manliga titlar angår. Mindre allmänt gillad torde vår enskilda öfvertygelse vara, att äfven sådan ordentlig rang, som i statens tjenst förvärfvas, är att anse blott såsom ett nödvändigt ondt — nödvändigt för att väcka ansträngning och täflan, men ännu mer för att åstadkomma lydnad hos underordnade. , Detta gäller om statens män, och torde företrådesrät-ltigheten äfven hos dem icke böra utsträckas längre än som för det politiska samhället är nödvändigt. Måhända borde, utom i nämnde fall, åldern vara den bestämmande ordningen, der sådan fordras. (Undantag härifrån torde endast behöfva ifrågakomma för den bildade klassens förhållande till den tjenande.) Om vi här yttrat oss med mindre säkerhet rörande titlar och rang, som äro på en gång verkligt förtjenta och politiskt nödvändiga, så är vår åsigt om frökentiteln, eller rättare sagdt frökenrangen, deremot så mycket mera bestämd. Denna rang tillhör nemligen sådan klass af tomma titlar, som vi först yttrat oss om och som emottages utan all egen för. I tjenst och således är skadlig både för samhället och den betitlade individen. Det sades ock att åtminstone manliga titlar af sådant slag ogillas af alla, som opartiskt döma. Klart är att sådan rer 1 j L . för dessa är den, om möjligt, ännu mera l orimlig och orättvis, ty icke äro flickor politiska I personer, och hvartill tjenar bland dem rang — och dertill sådan rang eller sådan titel som icke af någon (frälse eller ofrälse) ens kan förvärfvas genom egen förtjenst?! — Baronoch grefvetitlarne lära väl, såsom äfvenledes medfödda, icke heller vara möjliga att försvara ), men dessa kunna dock genom förtjenster förvärfvas, hvilket frökenrangen icke kan, men ändock vill åtnjuta förtjenstens företräde. Härtill kommer att den rättighet till ett visst anseende, som frökentiteln skulle medföra, är fullkomligt oberoende af all bildning. Den adlige stalldrängens dotter anses nemligen (såsom redan anmärkt är) berättigad till frökentitel och frökenrang, lika mycket som dottern till hvar och en annan adelsman; men drängens husbonde, det ofrälse statsrädet, bör, såsom man påstår, rätteligen? låta kalla sin dotter mamsell. Att sådana adelsreglor verkligen finnas, — ja, äro allmänna, kan icke för: nekas och skall ytterligare bestyrkas i nästföljande artikel, genom ett nyligen timadt exempel. Men hvad är då frökenrang egentligen? Man ser den ju icke omnämnd i förteckningarne om TE Finnes den verkligen? frågar man, ej utan skal. Om en förmögen, men till karakteren dålig och elak herre, som likväl är af adlig börd, lagligen förenat sig med en likaledes dålig frälse eller ofrälse qvinna, tägen från gatan af aldrasämsta slag, och dessa födt en visserligen (genom fädernet) förmögen, men synnerligen inskränkt, oduglig, lågsinnad och i allo irreligiös dotter, så anses denna dock varit af välboren eller högboren adlig fullllod, och alldeles lika berättigad till samma rang i samhället, som den verkligt ädlaste och snillrikaste adelsdotter, hvilken med största omsorg blifvit uppfostrad I djup och sann religiositet af till och med mer än vanligt förtjenstfulla föräldrar. Har åter en ofrälse flicka, tillföljd af utmärkta föräldrars ömråa vård, samma värma och rena gudsfruktan, Töjande sig i ödmjukt sinne och samnaste menniskovärde, och har hon dertiil särdeles rika och lyckligt utvecklade naturgåfvor samt slutligen äfven sjelfständig förmögenhet, så anses Hon dock för ordningens skull? vara i en underordnad ställning till den förstnämnda själsfattiga och på allt sätt oädla fröken, :som också i sin inbilskhet njuter af sin förmenta större hög: het. Detta är praktisk frökenrang i sin höjd. Sådan finnes; och i lägre grad är den ännu allmän, ty adeln fortfar att vilja göra den gälJande. Väl ser man också adelsmannens son någon: gång yfvas öfver inbillade förtjenster, men detta mverkar föga i socialt hänseende, ty den väsentliga skiljaktigheten, i jemförelse med hans syster, eger för honom rum, att han icke i födseln fått någon förment hederstitel, så framt han icke är baron eller grefve. hvarföre den så kallad mera icke har någon annan fördel eller utmärkelse af sitt adelskap, än att han lättare än ofrälse män kan gifta si vill — och detta just emedan mången flickas föräldrar (att ej tala om henne sjelf) veta att hans blifvande döttrar skola kallas frökrfär. Således har den förmenta frökenrangen äfven på sådant ätt ganska inflyteserika följder, fastän likaledes i detta fall grundade på orättvisa. Slutresultatet af allt hvad vi nu sokt utreda om rang är således att frökenrang i flera hänseenden är högeligen både orimlig och orättvis, samt att följderna deraf säkerligen skulle vara ännuvida svårare och obotligare, än de äro, om denna ran vore lagligt tillåten. Lyckligtvis är detta doc icke förhållandet. Frökenrangen saknar nemligen all laglig grund och är praktiskt tillkommen ensamt genom adelns enskilta bemödanden. Uti teoretiskt eller rättard sagdt juridiskt hänseende finnes den således ej och har, såsom blott sjelftågen, i alla tider Varit olaglig. Att antaga titeln fröken är visserligen oskyldigt och ingalunda hvarken olagligt eller olämpligt för bildade flickor, de må vara adliga eller icke adliga; men rangen, som tros åtfölja titeln, är olaglig och finnes ej för någon, icke ens för grefvens dotter. — Afven titeln är dock så sjelftagen, att den till och med icke alls finnes upptagen eller nämnd hvarken i privilegier, rangord ningar eller någon annan af E M:t utfärdad offentlig handling. Enda undantaget är för hofoch kammarfröknar hos kongliga personer. Rangen (frökenrangen) är dock ännu mera djerft tillskapad, ty den är uttryckligen af K. M:t förbju den, genom förenämnde ännu gällande kgl. förordning, hvilkens ordalydelse vi här lillåta oss återupprepa. Der står nemligen att ?De qvinnor som ogifta äro skola hafva rangen sinsemellan efter åldern, nemligen efter som en änhu mer graverande anmärkning, nemligen i hvilken klass han I de gamta äro. )t rang är af samma skäl förkastlig äfven för flickor. — Ja, Detta är orsaken le simple adelsmannen nu-: mn —— mA — Ostridigt är denna kongl. förordning ganska välsg be-änkt, såsom ledande till ordning, utan någons förnärmande: synnerligast som politisk rang bland flickor icke allenast är orimlig och orättvis, utan också aildeles obehöflig, och således af mänga giltiga skäl icke bör ilrågakomma. Men om adelsmännen säledes sakna alla lagliga skäl för sitt försök att bilda en rangklass för sina döttrar, framför alla andra lika bildade fliekor, så torde fråga uppstå huruvida de ej åtminstone hafva billighetsskal dertill? Derom skola vi yttra oss i nästa artikel, Im. Uti vår sista eller andra artikel hafva vi genom utredande af den förmenta frökenrangens ätta betydelse, ytterligare styrkt den första artielns bevis att alla bildade flickor, såväl adliga om icke adliga, böra benämnas på ett och samna gemensamma sätt; helst den 1 praktiska lifet förmenta, men olagliga flick rangen, beronde ensamt på flickornas olika titlar, i flera fall nedför beklagliga följder.. Utom de redan nämnda äsentligaste orättvisorna, drabbas ofrälseklassen f ännu flere. Jemte en flyktig blick på dessa, kola vi nu tillse hurnvida adeln I henne 22 a?