Aftonbladet – 30 november 1866, sida 3

re iga koalition. fe (tra artnr a ri ante nn (Insändt.) Svensk lJernvägsmateriel. Länge har fosterlandsvännen med bekym mer tänkt på de förluster, som förorsakat deraf, att jernvägsmaterielen icke kunna tillverkas hemma, utan måst införskrifva: utifrån. Dessa förluster hafva ansetts dryga utan någon utsigt att snart kunna afhjelpas Nyligen uppträdde likväl en tröstere, son påstod sig vara kunnig i ämnet. Han satte sig ned med synnerligen tvärsäkert utseend: och började räkna. Fosterlandsvännerna säl lade sig omkring honom och a bidade mec ängslig uppsyn utgången. Omkring 4 mil lioner utgör vår vinst på den rörelsen?, lä ändtligen utslaget. ?Gud ske lof för det? ljöd det rundt omkring bonom och hvarje ähörares hjerta lättades med en tung suck. Man var nästan färdig att uttala den önskan, att icke en enda man i hela Sverge måtte befatta sig med att smida, fila eller gjuta, när orklösheten medför så god vinst. Mer snart uppdyker tviflet ånyo. Ser under. tecknad i sin pung, så yppar sig en stor förlust, ehuru hr M. talar om vinst, när han ser på sitt papper. Hans förfarande är äfven så vigt, så snabbhändt och fingerfärdigt, att man redan deraf känner sig benägen till den misstanken, att en verklig förlust genom något hokuspokus fått namn och utsende af vinst. Denna skilnad uppgifves härröra från frihandeln; men äfven undertecknad hyllar nu för tiden dess grundsatser. Vår stora meningsskiljaktighet ken alltså icke heller deri hafva sin grund; denaa måste vara att söka på aunat håll; hon härleder sig kanske från olika äsigter om sjelfva frihandeln, så att hr M. kallar vinst, hvad andra menniskor kalla mångdubbelt större förlust. Ty nog kan man vera ense derom, att om ingen sidenduk väfdes och ingen sockertopp tillverkades i hela riket, saknaden af idoghet och konstfärdighet i dessa närin gar icke skulle kunna anföras såsom till räckligt bevis för bristande vett eller väl stånd bland vårt folk. Men om af bristande idoghet och omtanke, t. ex. ingen jernstång utsmiddes, och ingen brödkaka gräddades i hela sandet, så torde man kunna påstå, att landet af orklöshet hastigt ginge in undergå.g till mötes, om än aldrig så vackert jirn, aldrig så fint bröd från utlandet invördes och hr M. af införseln finge aldrig så stor vinst på sin papperslapp. Och likväl vill iogen af oss batva denna svårighet afthjelpt genom tullar eller andra konstlade medel. Men om det är sannt, hvad br M. påstår, eller att den idoghet och konstfärdighet, fom jervägsmaterielens tillverkning kräfver, saknas hos de svenska verkstäderna, så kan telet om vinst endast vara högst oegentligt, enär cskicklighet och bristande företagsamhet aldrig kunna medföra vinst. Skilnaden ligger deri, att fribandeln hos sitt folk kräfver heit andra egenskaper än lättfärdighet och dåsighet, hvilka alltid för landet måste medföra förlust. Härpå har hr M. uppenbart icke fästat nog alseende, då han uppgjorde sin räkning. När han icke förmått göra denna väsentliga åtskilnad, utan tydligen låtit vilseleda sig och äfven sökt förvilla det allmänna omdömet genom sitt tal om en föregifven vinst, der otvifvelaktigt en mångdubbelt större förlust blifvit gjord, så har hen endast ådagalagt huru klen domare det högmodiga och. abstrakta förståndet är i en dylik fråga. Denna artighet är menad såsom gengäld för hr M:s myckna och idkeliga tal om ?den anspråksfulla okunnigheten?, Undertecknad får då säga hr M., att hon först och främst har rätt att vara okunnig, ty hvarföre betalar hon väl eljest tidningar, undervisningsanstalter, embetsverk m. m:? och för det andra, alt hon af samma skäl har rättmätigt anspråk att blifva upplyst i ett så vigtigt mål som detta. Icke ens hr M. bör antaga alltför förnäma later, när han i sådant fall använder sina kunskaper för undertecknads tjenst. Om det alltså är både ett fel ech en förlust, att jernvägsmaterielen icke kunnat tillverkas i landet, och om hr M. hade några upplysningar att meddela i detta hänseende, så hade dessa bort bestå deri, huruvida felet företrädesvis är stt :öka hos svenska råämnet, i hvilket fall saken ju är ohjelplig, eller hos svenska verkstäderna (Motela verksted hvarken mer eller mindre än de andra), hvilka då måste förbättras äfven genom uppmuntran och icke endast genom hårdhet, eller slutligen hos jernvägsstyrelsen, då väl bot för det onda lättast finnes. Men i stället för dessa upplysningar, som skulle varit af mycket gagn för hela landet, kommer han endest fram med färekhördning? och ?puddling? och andre talesätt af sitt yrkes rotväleka, hvilket för undertecknad är at lika ringa värde som kinesiska eller allehanda uppgifter om bergen i månen. Ånnu hellre kunde han utelemnat all bitterhet, då det här icke ens är någon partifråga, utan saken väsentligen gäller att gifva tillfredsställande upplysningar derom, att vid anskaffning af jernvägsmaterielen, ingen annans än fäderneslandets fördelar afsetts; ty härom sår mycket tal, som är förderfligt för vår dyrbaraste egendom, sed och !ro i landet. Hvarje upplysving, som hr M. dervid behagar lemna, skall vara välbehaglig ör den högtärade allmänheten. SEEDERS SENATENS NRO RASA