Aftonbladet – 30 november 1866, sida 2

Rouen med stångjern, 24 tolfter bräder och 34 lådor vin, har den 22 dennes strandat på Dueodden å Bornholm. Fartyget är svårt läck, men besättningen, inalles 6 man, har lyckats komma i land. t — Åffärsrörelsen i landet. I Wadstenal Läns Tidning skrifves den 28 Nov.: Vi hal nu, ovanligt nog så tidigt, här på orten ett nätt slädföre. Detta har framkaliat ganska mycket lif i affärsrörelsen på platsen. Den ena foran med spanmål och bränvin etc. aflöser den andra. — Laliens ur-invånare. Den romerska geologen professor Ponzi och hr Michele de Rossi, som biträdde sin broder vid undersökningen af katakomberna, hafva gjort intressanta upptäckter rörande Latiens ur-befolkning. Genom sorgfälliga undersökningar har det lyckats för dessa herrar att i Roms omgifningar, isynnerhet ofvanför Tivoli, påträffa väl bibehillna grafvar, hvilka innehöllo stenvapen, blandade med bronsredskap. Men framför allt torde det vara af intresse för såväl geologer som-fornforskare, att hr Rossi har närmare undersökt trakten vid Marino på stranden ef Albanosjön, i hvilken trakt för många år sedan påträffades de bekanta vaserna, hvilka liknade nordiska bondkojor och nu förvaras i Museum Gregorianum i Vatikanen. Såsom bekant skulle dessa blifvit påträffade under piperinen och utgjorde ett bevis på existensen af en mensklig bef g under en tid, på hvilken Albaner-bergets väldiga kratrar ännu voro i verksamhet. Sedermera förnekades detta, och man antog, att dessa grafvar snarare blifvit urhålkade under de förhanden varande vulkaniska lagren. Hr Rossi har nu i denna trakt upptäckt en vidsträckt Nekropolis, och han her nu säkra bevis, att densamma blifvit anlagd före det nuvarande Albaner-bergets sis:a u:brott. — John Ericssons nya kanonbåt. I ett bref till kommendörkapten Adlersparre rörande sin nya kanonbåtsmodell skrifver vår berömde landsman: Vid noga betraktande kommer hr kapten att finna, att en roddare (skrufvare, om den äran unnas mig att skänka språket ett nytt ord) kan utöfva betydligt större nyttig kraft genom det nya systemet än med åror: 1. derför att handens och en del af armens vigt hela tiden hvilar på och uppbäres af handtaget, hvarigenom mycken onödig muskelansträngning besparas; 2. derför att den onaturliga och tröttande snedvickliga rörelsen i handleden, som påkallas af årans ständiga vinkelvexling, undvikes genom dragrörelsen, hvars handtag, ehuru det beskrifver en cirkelbåge, dock alltid bibehåller en parallel ställning vinkelrät mot skrufvarens arm; 3. derför att framoch tillbakarörelsen, till följd af vefvens användande, börjar och slutar med en oändligt liten hastighet — en omständighet så gynnande för musklerna. Tillåt mig fästa hr kaptens synnerliga uppmärksamhet vid det vigtiga förhållandet, att då åror begagnas, så måste full hastighet gifvas till bladet -;samma ögonblick, som det vidrör vattnet, äfvensom att full has:ighet måste utöfvas hela tiden till rörelsens slut, då b-adet måste lemna vattnet med oförminskad hastighet. Detta plötsliga kraftutöfvande i sammanhang med det hastiga afbrottet tröttar vida mera, och derjemte förslösas mera nyttig kraft, än ett ytligt skärskådande tillkännagifver; 4. och slutligen så eger mitt nya fortskaffningssystem företrädet, derför att under skrufvarens rörelse framåt, sedan tyngdpunkten af öfverlifvet är framom sätet, kan han utöfva nyttig kraft genom att skjuta handtaget. Detta fordrar ingen förklaring, men det torde vara nödigt anmärka, att den oupphörliga sträckningen, som roddarens armmuskler måste uthärda, befrias skrufvarens från, emedan under rörelsen framåt det åtföljande trycket gifver hvila åt-senorna och återställer de af den oupphörliga dragningen utmattade lederna till ett naturligt skick. Många andra fördelar af mindre betydenhet kunde nämnas, men tillräckligt har nu blifvit anfördt att styrka mitt påstående, att 30 å 40 procent mera kraft kunna utöfvas på en gifven tid afskrufvare än af roddare. Härtill må läggas den vigtiga omständigheten, attskrufvare kunna uthärda arbetet betydligt längre än roddare.? I ett bref, skrifvet efter ett föregående, som var författadt på engelska, yttrar kapten Ericsson: Sedan sista brefvet Aug. 24 var afsändt, kände jag någon ledsnad, att det: var skrifvet på engelska. Jag hade knappt om tid för tillfället och som vanligt begagnade det lättare språket. Var god gör min ursäkt och säg vederbörande, att öfver 40 år förflutit sedan jag lemnade fosterlandet, och att under 30 är sambandet dermed var nästan alldeles söndradt. Min varelse är så helt och hållet svensk, att jag ej kan fördraga den tanken, att man tror mig hafva glömt eller att jag icke föredrager vårt herrliga modersmål, ärans och hjeltarnes stämma.? — Sjukvårdsärenden. På förslag till provincialläkaretjensten inom Helsingborgs disrikt har sundhetskollegium uppfört förste Laialjonsläkaren doktor J. H. Appelgren, t. f. sjukhusläkaren å Carlsborgs fästning doktor L. Th. Hulting och distriktsläkaren doktor J. D. FredriksOF. Afa dal anda rara: ff varvar antolllan