Aftonbladet – 30 november 1866, sida 2

der man hade anordnat den nya fruns på Croix-de-Vie våning. Den gamle chouanen hade nog haft lust att göra en bön utanför denna stängda dörr, men han aflägsnade sig beskedligt, gick igenom den långa sträckan af tomma kamrar och salar samt anlände till venstra flygeln, till vaktsalen, hvilken låg utanför norra galleriet, som ännu aftonen förut var bebodt af merkisen. Han var i begrepp att der intröda utan knackning, emedan han ansåg v: uingen öde; men i samma ögonblick han ville upplyfta förhänget, som dolde ingången, steg han tillbaka. Han hade hört Martel VI:s steg inne galleriet. Han trodde sig drömma, lade åter örat till — markisen var verkligen der. Chesnel tog ännu ett steg tillbaka, släckte jusen i sin armstake och dolde sig i den mör saste skuggan, emellan en fördjupning, billad af en fönvstersmyg och hörnet af spiseln med de båda riddarestatyerna. Han afvaksade från sitt gömställe att husbonden skulle passera, då han i början ej ville förmoda annat än att denne skulle begifva sig till len unga markisinnans våning ; han väntade inda till morgonen förgäfves. XVI. Då enkefrun på Croix-de-Vie vaknade i sin stora säng, som etod på en estrad och omgafs af förgyllda balustrar, under en sänghimmel, prydd med Croix-deVieoch Ledignan-familjernas vapen, var hennes första tanke den allians, som hennes hus nyss ingått med slägten Lescalopier de Bochardiere, och hon började gapskratta. Eno piga :kom in, hvilken enkefrun itrigt rågade efter nyheter. Det fanns inga dyika; jo, det fanns verkligen en... flickan medförde en sådan, besynnerlig, förkros