Aftonbladet – 27 november 1866, sida 2

— Under rubriken ?Sparsamhet ger sjelfbestånd? förekommer i Wisby-Posten följande lilla tänkvärda artikel: Blott ett måttligt, tarfligt, härdigt och arbetsamt folk kan bebo Sverges berg och dalar; utan dessa dygder är detta folk förloradt? — har den snillrikaste af fäderneslandets häfdatecknare yttrat. Arbete och flit, oberoende och bergning, odling och välstånd, gudsfruktan och medborgerlig dygd äro nödvändiga vilsor för det fiamåtskridande i samhälleligt lif och politisk frihet hvilket är ett folks både pligt och ära. För möligheten af detta framåtskridande torde dock för Sverges folk i allmänhet en stor både sinnesförändring och hushållsförändriog vara af nöden. Ett steg dertill är ibland annat att omtanken allvarligen blifvit riktad på framtiden, med bortläggandet af det nu så vanliga felet att vilja lefva öfver sina tillgångar. I samma stund, som menniskan med sig införlifvar den tanken, att hon bör handla och verka för något mer än stundens behof och flyktiga njutningar och att hon bör utså ettsäde, som bär frukt för stundande (egna eller efterkommandes) dagar, i samma stund står hon också redan inne på den väg, som leder till sjelfbestånd och trefnad, till sann lycka och verklig frihet. Ur denna synpunkt ligger det — i alla tider och helst nu — en oberäknelig vinst i utbildandet af den egenskap som heter sparsamhet, i dess förnuftiga och sannt kristliga mening. Den som kommit så långt i eftertanke, att han af sin med svett och möda redligt förvärfvade inkomst börjat afsätta något för sig sjelf och för de sina, han har redan till stor del afskakat de tunga bojor, som bekymret och misströstan eljest så ofta lägga på menniskans sinne; han står med Guds hjelp väpnad och trygg mot den onda dagens pröfningar och hotelser; han har fått en framtid att lefva för och hoppas på. Af vårdslöshet och njutningslusta alstras deremot ledsnad vid det närvarande och miss troende till det kommande och sedan bär det gemenligen hastigt utföre till lättja och dryckenskap och elände, till försoffning och slafveri; och ett så förfallet folk kan icke behålla och försvara sina fäders tegar och bygder — det är snart underkufvadt och för alltid förloradt. — Sijukvårdsärenden. På förslag till 1edigvordna läkarebefattningen vid Norra Hallands lasarettsoch kurhusinrättning i Warberg hafva