Aftonbladet – 27 november 1866, sida 2

STOCKHOLM den 27 Nov. Annu har man inga fullt tillförlitliga unlerrättelser om huru det förhåller sig med mexikanska kejsarens afresa. Parisertidninsen ?La France? tror sig emellertid kunna bekräfta de underrättelser härom som de nordamerikanska tidningarne meddelat. Tidningen tillägger, att kejsar Maximilians beslut att draga sig ur det dåliga spelet föranledts såväl af den hållning, nordamerikanska regeringen nu intagit, som af general Castelnaus ankomst, hvilka båda omständigheter synts honom helt och hållet ha förändrat sakernas ställning. : Monitörens envisa tystnad i denna sak har gifvit ännu mera styrka åt dessa rykten. Hade nemligen det franska officiella bladet haft någonting att meddela, som varit egnadt attlugna alla de franska innehafvarne af mexikanska statspapper, så skulle den säkerligen icke tegat. Man tager derföre i Paris för alldeles gifvet, att den illusion, som burit namnet mexikanska kejsardömet, redan fullständigt ramlat. Man sysselsätter sig för öfrigt inom de politiserande kretsarne i Paris hufvudsaklisen med tvenne ämnen: kejsarinnans tillämnade resa till Rom och den höga militärkommissionens arbeten. Man trodde allmänt, att kejsarinnans resa skulle vara uppgifven och att general Fleury hade rest i hennes ställe. Då nu telegrafen meddelar, att hon dock kommer att anträda sin vallfart till den helige fadren, så kan man deraf sluta, att general Fleury ej lyckats i sin mission, och att den fromma, af den mest glödande spanska katolicism genomträngda damen nu skall visa att hon genom sina personliga bona officia förmår mera än diplomatien. Den klerikala verlden i Rom skall utan tvifvel uppbjuda alla sina krafter för att på ett värdigt sätt mottaga denna kyrkans trognaste dotter. Skada att man icke kan kanonisera lefvande personer; eljest skulle man utan tvifvel gerna vilja iorymma henne en plats bland de nya helgon, som skola kreeras vid den stora kanonisation, hvilken, Som Gud vill, (d. v. s. om påfven icke dessförinnan blifbortkörd), skall ega rum i Rom nästa vår. Den franska militärkommissionen, sammansatt af marskalkar och ministrar, arbetar ganska flitigt i Compiegne, d. v. s. på de lediga stunderna mellan de storartade fester, som der nu gifvas. Ehuru arbetet skridit ganska mycket framåt är det ännu icke färdigt. Man tror sig emellertid ha reda på hufvuddragen i det nya system, som kommissionen omfattat. Om organisationsplanens hufvudinnehåll erfar man i korthet följande: Rättigheten att friköpa sig från krigstjenst bibehålles i den franska armån; tjenstetiden nedsättes från 7 till 6 år; den effektiva stående armåns styrka skall utgöra 360,000 (i stället för 420,000) man; deremot utskrifvas årligen 120,000 rekryter (i stället för 100,000), af hvilka den ena hälften är bestämd för linien, den andra för förstärkningen; soldaterna i den aktiva hären stanna efter tjenstetidens slut qvar i reserven uti ytterligare två år. Reservens normala styrka skall således bli 480,000 man, af hvilka en fjerdedel gjort aktiv tjenst. Hela reservmanskapet stannar efter tjenstetidens slut i två år qvar i det mobila nationalgardet (hvilket således kommer att motsvara det preussiska landtvärnets andra uppbåd); det användes dock endast till försvar inom landets gränser och till besättning i fästningarne. Enligt detta system skall Frankrike kunna förfoga öfver en krigshär af 1,080,000 man, nemligen 360,000 man aktiva trupper, 480,000 man reserv och 240,000 man mobilt nationalgarde. Manskapet i franska armens särskilda afdelningar stannar inalles i tio år qvar i tjenst: 6 år i linien, 2 år i reserven och 2 år i det mobila nationalgardet. Den talrikaste delen, reserven, skall delas i regementen efter provinserna och bilda armåkårer, hvilka motsvara de stora militärkommandona. Den skall inkallas till vapenöfning två gånger om året. Komitåns afresa till Paris har gifvit upphot åt den oriktiga tron, att dess arbeten redan vore slutade. Man har likväl endast blifvit enig om planen till den nya organisationen; det säges också, att kejsaren tid efter annan åter skall sammankalla komitn i Comiggne. Köln sche Zeitungs korrespondent berättar, att kejsar Napoleon på sammankomsterna iakttagit en öfverraskande tystlåtenhet och förbehållsamhet; blott vid marskalk Mac Mahons anförande — hvilket väsendtligen rörde en annan organisation af den afrikanska armån och de faror som hotade Algerien, om Frankrike blefve inveckladt i ett europeiskt krig — skall kejsaren ha lifligt deltagit i diskussionen. Desto mera vältalig skall prins Napoleon ha verit. Han förordade med stor värma armåns ombildning efter preussiskt mönster — ett förslag som i flere väsendtliga punkter (bland andra rättigheten att friköpa sig från krigstjenst) icke tyckes ha blifvit antaget. Ordensutnämningar. K. M:t har i går uti ordenskapitlet utnämnt: Till kommendör med stora korset af Nordstjerneorden: Förste hofmarskalken, generalmajoren, generalbefälhafvaren i 1:sta militärdistrikt t, grefve 9. A. Sandels. Till kommendör af Nordstjerneorden: Envavån kammarherren C IT ÅA Sandaträmer