Aftonbladet – 26 november 1866, sida 3

skuldsumma är, som vi finna, 527,000 rår till Vesterbottens filialbank samt återstoden 194,000 rdr sannolikt till The English and Swedish Bank limited, som för närvarande inkasserar sina fordringar. Till att möta dessa utgifter har Vesterbottens Enskilda bank, enligt samma rapport, 160.000 rdr insatta på depositionsräkning i riksbanken, och för öfrigt ingenting annat än inneliggande lånehandlingar, hvaribland 689 st. ?mot annat hypotek? samt 605 st. ?mot borgen?. Man synes hafva i Umeå föreställt sig att banksedelsutgifningsrätten var ett kapital, som kunde utan betänkande användas och med hvars anlitande ej behöfde följa några pligter eller någon försigtighet. Det förefaller besynnerligt att, af den summa, som blifvit af filialbanken hos Vesterbottens Enskilda bank insatt, ej åtminstone de 160,000 rdr fått gå raka vägen från filialbanken såsom afbetalning till riksbanken. Men direktionen för den enskilda banken hade genom denna manöver gjort ett försök at! förgylla upp den tillgång som enligt författningen får anses såsom riksmyntskassa. Men detta försök har alldeles misslyckats, KÅ banklagen medgifver endast att de meel, som på löpande räkning i riksbanken innestå och således vid anfordran kunna lyftas, må såsom riksmyntskassa anses. Det är klart att hvarje fordran hos riksbanken, betalbar vid anfordran, ör lika god med en riksbankssedel, ty denne är ej annat än ett bevis på att man har en dylik fordran bos riksbanken. Helt annorlunda förhåller det sig med fordringar mot depositionsbevis utgifna af riksbanken att återbetalas efter viss uppsägningstid. Sådana fordringar äro förträffliga, men kunna aldrig läggas till grund för bankgedelutgifning och banklagen kan ej heller så tydas. Af det anförda framgår klarligen att ?barkväsendet i Umeå? ej blifvit handhafdt på ett tillfredställande sätt, och att stor varsamhet är af nöden för att bringa rättelse och inslå en bättre bana. Det har ofta blifvit yttradtaf svenska bankväsendets fiender, att ?de enskilda bankernas styrelser rusa åstad i förtröstan på att de i nödfall måste tagas under armarne. Det är likväl alldeles orimligt att söka etablera en dylik solidaritet emellan de olika bankinstitutionerna. Hvarken lag eller billighet berältiga till ett sådant åskådningssätt.