Aftonbladet – 26 november 1866, sida 3

EKONOMISKT. Bankväsendet i Umeå. För något mer ön tio år sedan öppnade Westerbottens läns filialbank sitt kontor i Umeå. Filialbankens grundfond utgjordes till tre fjerdedelar af bolagets förbindelser, hvaremot erhölls en försträckning från riksbanken uppgående till ett belopp af 562,500 rdr. Lottegarne hade kontant tillskjutit en fjerdedel med 187,500 rdr. Filialbankens oktroj tilländalöpte den 31 Juli 1866, under. hvilken dag behöriet bokslut upprättades. Revisionsberättelsen är daterad den 31 Aug. och undertecknad å rikets ständers banks vägnar af hr B. Ljungberg. Utur densamma låna vi följande: Fordringar. Vexlar ....sne os er rdr 18,500. Utestående å kre 97,440. Lån mot hypotek.. 103,799 Lån mot Dborgen.. 14,150. Inventarier........ .. Innestående hos Wi bank...sssssnv ssrererr 527,71. Obetalda kreditivrän 790. Kassabehållning sosen 20.665. Summa rdr 788,415. Skulder. Lottegarnes grundfond .. rdr 187.500 Försträckning af riksbanken. .. 562,500. Riksbanken obetalda räntor.. .. — 8,929. Depositionsräkning..... .4,190. Reservfonden . .. 13.947, Ofverskott 11.349. Summa rdr 788,415: Filialbankens vinstoch förlusträkning har följande utseerde: Inkomster. För öfverlåtelse af banklotter.. rdr 16. Sålda vexelblanketter m. m. RN. Kreditivafgifter.......... vv 1.464: Behållning af vexelkonto 9,591. Ränteinkomster : 41,289. Summa rdr 52,452. Utgifter. Omkostnader och aflöningar. .. rdr — 6,401. Utbetalda räntor ........ . 34,702. Bankens behållna vinst 11,349. Summa rdr 52,452. Filialbankens lottegare hafva sålunda att glädja sig åt en behållen vinst af något mer än elfvatusen rdr — på papperet! Huru det förhåller sig i verkligheten, derpå komma framtida konkursutredningar att fullständigt svara. För att kunna framte en behålien vinst hatva bolagets betydliga fordringar i konkurser blifvit uti räkningen upptagna såsom fullgoda tillgångar. Inga af skrifningar, inga obehagliga rubriker såsom : Cander könkursutredning eller tunder lagsökning stöta ögat uti filialbankens hufvudräkning eller vinstoch förlusträkving. Men revisorerna hafva likväl icke låtit komma sig till last något försök att undandölja det verkligen hedröfliga förhållandet. Utur deras berättelse kan man sammanleta följande: Osäkra fordringar. Förfallna vexlar, för hvilka häfta verksegaren O. Palms, vice konsuln A. Sparrmans, handlanden E. O. Ohmans, N Södermarks sterbhusdelegares och verksegaren Hjalmar Palms konkurser 16,200. A kreditiver utestående, uti Q. Palms, A. Sparrmans, E. O. Öhmans konkurSE fÖl.ssssssssersareere? särerernnnnsnnn rent t ken 14,000. 34 st. lån mot hypotek, utestående uti O. Palms, ÅA. Sparrmans, E. O. Ohmans, W. Kraaks, N. O. Wallners, kopparslagaren I. Sandströms, N. Södermarks sterbhusdelegares och hemmansegaren G. A. Norbergs konkurser 84,099. Under lagsökning.. Summa osäkra fordringar rår 117.949. Om vinst eller öfyerskott torde här icke blifva fråga, utan frågan inskränker sig till huru stor del af lottegarnes kontant insatta belopp, 187,500 rår, de möjligen kunna boppas att i en framtid återbekomma. Väl finnes en reservfond af närmare fjortontusen rdr, men hvarken den eller det beräknade lilla öfverskottet torde förslå att fylla bristen. Man kan af de föreliggande handlingarne ej taga sig anledning förebrå filialbånkens direktion att hafva handlat i strid med reglementet eller att hafva ställt sig utan lämplig kassa. Men deremot kan man tydligen finna att utlåningssättet varit mindre lyckadt, och det framgår temligen klart att de 34 lånen till en väsentlig del torde hafva utgifvits då Jåntagarne voro vederhäftiga, samt att berörde lån sedermera omsättningsvis fortgått intilldess de många konkurserna inträffat. Den så kallade penoningbristen, d. v. 8. koapp tillgång på tillgängligt penningkapital, vållas till stor del derigenom att bankerna medgifva att lånen på sex månader i sjelfva verket blifva stående lån. De låntagare, som kommit in en gång, komma icke ut, och de lånsökare, som stannat utanför, då en knapphet i penningmarknaden visar sig, komma ej in. Detta visar brist på både klokhet och rättvisa hos bankstyrelserna. Den gagnande affärsverksamheten blifver icke betjenad och bankernas portföljer komma slutligen att se ut som filialbankens i Umeå. Gerna medgifva vi, såsom ofvan blifvit yttradt, att filialbankdirektionen uli nu af oss anförda förhållande ej förfarit annorlunda än många andra, som sköta enligt uppdrag en lånerörelse, men man kan ej undgå att anmärka ett annat vida större administrativt missgrepp. Filialbanken skulle upphöra den 31 Juli och skulden, 571,000 rdr, till riksbanken skulle betalas. Hvarför har då filialbankdirektionen, i stället för att göra afbetelningar på sin stora skuld till riksbanken, insatt 527,000 rdr i Vesterbottens Enskilda bank? Väl veta vi att filialbanken har sig med: gifvet sex månaders utredningstid, räknade från den 31 sistlidne Juli, men det hade varit vida försigligere att småningom insätta i riksbanken, der afbetalningar i mindre poster säkerligen välvilligt emottagas, i stället för att såsom nu skett bereda sin efterträdare ganska stora svårigheter. I Vesterbottens Enskilda bank, som enlig I sednast offentliosiorda avartalsrapport på